LYRIK. Thomas Almqvist recenserar och rekommenderar fem utvalda och aktuella svenskspråkiga diktsamlingar.
Det handlar om poeterna Stefan Albrektsson, Birk Andersson, Gunnar Högnäs, Thomas Mikael Bäck och Lars Huldén.
Stefan Albrektsson blir allt bättre som poet
Solkatter: dikter av Stefan Albrektsson
Fri Press
Stefan Albrektsson föddes i Vadstena 1969 och bor numera i Halmstad, där han försörjer sig som musiker, elgitarrpedagog och skrivkurslärare vid Halmstad kulturskola. Han debuterade 2017 med ”Upplysta mörkrum” och har även skrivit ”Sjöstjärna” (2019) och ”Att fågla, att fly, att förbli” (2022). 2025 tilldelades han Pontus Lindh-sällskapets lyrikpris.
Den nu aktuella diktsamlingen heter ”Solkatter”. Här fångar Albrektsson in det ofta undflyende, det där märkligt vanliga som gnistrar till i ögonvrån eller öronvrån för att snabbt försvinna bort igen.
Hans dikter är ofta mycket vackra med välfunna metaforer och under en till synes lugn yta märks starka rörelser. Diktsamlingen inleds med ett citat av den spanske poeten Antonio Machado, som med ett inledande motto anger nivån för boken i dess helhet:
”Människan äger fyra ting
som inte nyttar nåt till havs:
ankare, roder och åror,
och rädslan att förlisa.”
Antonio Machado dyker upp även i dikten ”Jag kom precis hit”. Den spanske poeten är uppenbarligen en av Albrektssons stora förebilder numera och jag hittar en hel del drag av Antonio Machado även i hans tidigare författarskap, inte minst när det gäller beskrivningen av naturen. Höstens intåg skildras dramatiskt i dikten ”November”:
”/…/Hösten lär sig stå
upprätt och stadigt
på några få dagar.
Jag vänjer mig vid kastvindarna
som vid avlägsna släktingar.
Jag sätter läpparna också mot dig
min höst! Kysser din panna och tröstar ditt hår.”
Albrektsson har utvecklats till en riktigt fin naturpoet, där han från nära håll följer förändringarna i naturen och hur de påverkar hans egen sinnesstämning. Här kan han bli väldigt direkt och konkret i uttrycket. Det konkreta och det stramt enkla är hela tiden viktiga ingredienser i hans poesi:
”Jo tack
Jo tack jag vill mig
sommarljumma vindar
rödhakesång ur ölandstok
jasminblomsnö vid mumlande diken.
Jo tack jag vill mig
sommarvarm klippa under tallskugga,
och i februaribristens minusgrader
ge mig eufemismer
ge mig kramsnö.”
I dikten ”Gråtmild vädjan” uttrycker han ett djupt känt vemod över tidens obönhörliga gång. En del kritiker har jämfört hans språkliga precision och detaljrikedom med Werner Aspenström och Tomas Tranströmer. När jag läser Albrektssons dikter kommer även jag att tänka på Werner Aspenström. Jag blir varm i hjärtat, när jag läser Albrektssons dikter. Hans dikter har alltid varit laddade med en stark närvarokänsla och är det i ”Solkatter” mer än någonsin.
”/…/ Sommar, gå inte din väg!
Jag ger dig min tomma fruktkorg och längre fram
färgerna till septembers björkar.
Detta är mitt löfte. Jag lovar att inte gråta.”
Det känns som att Stefan Albrektsson bara blir bättre och bättre som poet. Han har en fullständig kontroll över de uttrycksmedel han använder.
Trevligt i Birk Anderssons sällskap
Poesi för folk som inte läser poesi och för folk som läser poesi av Birk Andersson
BoD, Books on Demand
Birk Anderssons sjunde bok är en samling minimalistiska dikter, som fyllts med existentiella frågeställningar, absurda vardagsbetraktelser och även underfundig samhällskritik. Det är förvirring och konstateranden, fantasi och realism, humor och svärta. Och gärna i samma dikt. Birk Andersson är född i Trelleborg, men numera bosatt i Malmö, där han utbildar sig till trädgårdsmästare. I egenskap av gammal miljöaktivist vill han inte bara tolka världen, utan även förändra den.
”Poesi är en lyx men folket behöver poesi som de behöver bröd.”, skrev redan Simone Weil 1947. Den aktuella diktsamlingen inleds med några haikudikter. Just att skriva haikus är en av Birk Anderssons stora specialiteter, men när han skriver haikus bryter han gärna mot den strikta formen 5-7-5 stavelser. Han tänjer på haikuns form, så att den bäst ska passa vad han vill ha sagt. Hans haikudikter är ofta underfundiga, lekfulla och lättsamma.
”orienteraren
tappade kontrollen
vid kantarellstället”
”gruvdrift
gästarbetarna
bryter ihop”
Ett annat avsnitt i diktsamlingen heter ”stand up poesi”. Här följer ett par exempel som är skrivna i en friare haikuform –
”ingen lyssnar
när jag pratar
med mig själv”
”knäsvag
inför nya
sjukgymnasten”
Även avsnittet ”vitsdoms ord” innehåller dikter i en friare haikuform, liksom avsnittet ”feel bad & tänk om poesi”. Däremot har dikterna i avsnittet ”sambokonversationer & Malmöpoesi” en helt annan och ännu friare form, liksom även avsnittet med rubriken ”arbetar & citat & metapoesi”. Jag brukar ha väldigt trevligt i Birk Anderssons sällskap, när jag läser hans dikter och har det även när jag läser ”Poesi för folk som inte läser poesi och för folk som läser poesi”. Det här en bok som jag gärna rekommenderar.
I Gunnar Högnäs lyrik blandas högt med lågt
(Haikuvös) av Gunnar Högnäs
(Ett Projekt Ryggverk)
Den finlandssvenske poeten Gunnar Högnäs föddes i Jakobstad och är son till poeten Kurt Högnäs. ”(Haikuvös)” är hans sjunde diktsamling, varav jag recenserat fyra. Högnäs har alltid varit en mycket självständig poet med en alldeles egen ton. Hans lyrik är egentligen inte lik någon annans, men jag kan hitta drag av Tomas Tranströmer, Werner Aspenström och Tua Forsström i hans dikter. Han blandar gärna högt med lågt, ljus med mörker, stort med smått och glädje med sorg.
Han är som bäst, när han skriver kortfattat och koncentrerat, gärna i haikuns form. Enligt den japanska traditionen ska haikun, som tidigare nämnts, bestå av 5-7-5 stavelser och därtill gärna handla om naturen eller något som du kan uppleva med något av dina fem sinnen. Det är oskrivna regler, som Högnäs gärna bryter emot. Det är haikuns koncentrerade form som styr innehållet.
Den konkreta enkelheten och direktheten i uttrycket är hans melodi. Uttrycket är ofta väldigt naket och direkt. Han utgår gärna från något konkret och vardagligt, som sedan kan utvecklas.
Många av dikterna är existentiella. De handlar om vad det innebär att vara människa idag, särskilt med alla krig runt omkring oss. Den här gången skriver han mycket om krig och död, men fortfarande även om naturen och kärleken.
Flera av dikterna är som skärvor i vardagen eller anteckningar om livet. Jag har haft möjlighet att följa Högnäs författarskap på nära håll och kan se att han hela tiden utvecklas och växer till sig som poet.
”Fredsvännen är en
starkt utrotningshotad art,
ett vingklippt sinne.”
Här finns ofta en viss underfundighet i texten.
”Natten lägger sitt
plåster, klibbigt spindelnät
över gräs och hud.”
Högnäs har alltid varit en mycket skicklig naturskildrare och det är ofta en ren njutning att läsa hans dikter.
”I lampskenets tält
kryper skogen närmare,
viskar med nattflyn.”
Tomas Mikael Bäcks lyrik är utmärkt läsning
Stämt: dikter av Tomas Mikael Bäck
Schildts & Söderströms
Den finlandssvenske författaren Tomas Mikael Bäck har ett drygt femtioårigt författarskap bakom sig. Den nu aktuella diktsamlingen, ”Stämt: dikter” utkom lagom till hans 80-årsdag i början av året.
Han fortsätter att kartlägga människosinnet ur en mera filosofisk synvinkel än psykologisk, men det är alltid hans egen livssituation som ger näring åt hans dikter. Han är ständigt lyhörd inför det lågmälda med ett stilla lyssnande och en sparsamhet med orden, som bara gör dem starkare i uttrycket.
Österländsk filosofi har påverkat såväl hans tänkande som hans dikter. Han utgår från den finlandssvenska modernismen och har Gunnar Björling som sin främsta läromästare.
I ”Stämt” skriver han om saker som försvunnit. Vi kan kalla det för nostalgi eller bara minnen. När man läser hans dikter gäller det att ställa in sig på detaljer och träna sig i uppmärksamhetens konst. Det är skenbart mycket enkla och lättlästa dikter.
Han debuterade redan 1972 med diktsamlingen ”Andhämtning”. 2014 belönades han med Edith Södergran-priset och nominerades två år senare till Nordiska rådets litteraturpris för ”De tysta gatorna”.
Hans diktsamlingar är ofta små till formatet men stora innehållsmässigt. Dikterna kan vara väldigt knappa och han har gett ut flera samlingar med aforistiska enradingar. Här finns som sagt en längtan efter det som varit och som inte längre finns.
”Stämt” är en övervägande ljus och harmonisk diktsamling, men här finns också ett djupt känt vemod över den tid som flytt. Språket är självständigt och personligt och har alla förutsättningar för att skapa storhet i det lilla. Här finns också en psykologisk skärpa och en minutiös detaljrikedom när hans dikter dessutom kännetecknas av en språklig lekfullhet.
Bäck bor i Helsingfors i dag men återvänder gärna till Vasa i Österbotten, där han växte upp.
”En fast punkt
under besöken i Vasa:
bokhandeln där min vän
köpte och sålde.
Han läser Proust
och samlar Panache.”
”Stämt” är utmärkt läsning. Jag blir alltid glad, när jag läser dikter av Tomas Mikael Bäck.
Efterlängtad bok med Lars Huldéns lyrik i urval
Jag drömde att jag brottades med en blomma: valda dikter av Lars Huldén
Schildts & Söderströms
Lars Huldén (1926-2016) skulle ha fyllt 100 år i år. Hans dikter känns fortfarande brännande aktuella och lika roliga att läsa som någonsin förr. I den här boken finns några av hans finaste dikter. För urvalet ansvarar Anna Friman och Martin Welander. Under sin livstid gav han ut ett fyrtiotal diktsamlingar, men också berättelser, dramatik och översättningar. Han var också verksam som professor i nordisk filologi vid Helsingfors Universitet i över två decennier. Som poet var han satiriker, romantiker, humorist, rabulist och forskare. Den aktuella utgivningen är en efterlängtad bok och en mycket välkommen utgivning.
Huldén skrev om högt och lågt, stort och smått och vände ofta på resonemanget så att det högtidliga blev futtigt och det som verkade betydelselöst kunde bära galaxer. Han skrev om liv och död, kärlek, skrivande och om naturen, men han skrev också om både religiösa och politiska frågor, hembygden och pacifismen.
Jag hade det stora nöjet att få lyssna på Lars Huldén, när han en gång läste sina egna dikter på Bokmässan i Göteborg. Jag kan inte riktigt förlåta mig själv för att jag missade tillfället att köpa en diktsamling av honom och få den signerad.
Många av hans dikter är väldigt långa men även i en enkel trerading eller tvårading avslöjas mästaren.
”Stackars poeter
som föll för det abstrakta.
Ut till blommorna!”
”Jag drömde att jag brottades
med en blomma och förlorade.”
Jag har också blivit väldigt förtjust i den underfundiga lekfullhet, som finns i många av hans dikter.
”Det kom ett häftigt regn
och jag tänkte:
Regnet räcker att skriva dikter om
från årtusende till årtusende.
Det har säkert skrivits minst
1.000.000 dikter om regnet.
Och ingen behöver vara
någon annan lik.
Det skulle vara
den här då, kanske.”
Att läsa hans dikter är som att komma hem till en god vän. Man känner igen sig och man trivs. ”Jag drömde att jag brottades med en blomma” blev en riktigt stor läsupplevelse för mig.
thomas@opulensforlag.se
