PROSA. ”Sjónorama” är en bok med 20 berättelser av den isländske författaren Sjón. Thomas Almqvist tilltalas och berörs av den surrealistiska berättarkonsten.
Det komprimerade formatets mästare
Sjónorama av Sjón
Översättning: John Swedenmark
Rámus
Sjón betyder ”synsinne” på isländska och är pseudonym för Sigurjón Birgir Sigurdsson. Sjóns författarskap är ordentligt förankrat i ett stort samhällsengagemang och han funderar mycket på alla konstigheter i världen och det absurda i tillvaron. Han brukar kunna göra det osannolika sannolikt och trovärdigt.
”Sjónorama” leder oss in i tjugo nya berättelser om drömska världar och magiska tillfälligheter. Som så ofta i Sjóns författarskap rör han sig ganska ohämmat mellan verklighet och fantasi.
Med tidigare böcker som ”Skugga-Baldur”, ”Pojken som inte fanns” och ”Rågblont hår, grå ögon” har Sjón visat sig vara det komprimerade formatets mästare. Nu kommer alltså en samling med historier där han excellerar i samma stil. Det rör sig om berättelser som tar oss med in i drömmarna och in i hans surrealistiska världar. Berättelserna är från åren 1982-2023.
I berättelsen ”Ur bojorna” får Samson, harpunerare på ett valskepp, veta att han blivit pappa. I samma ögonblick träffar han en val med en harpun och valen drar ner honom i djupet och kvar ombord blir bara Samsons avkapade ben.
I berättelsen ”Lättväckt” får vi läsa om hur människor som drömmer har kontakt med folk på andra planeter. Många av berättelserna är väldigt korta. Den längsta och också bästa berättelsen är ”Under valkyrians vingar” som handlar om den unge pojken som är besatt av sin kärlek till RAF-terroristen Gudrun Ensslin. Hon var hans skyddsängel, älskarinna och goda vän under femton år.
Sjón gör overkligheten verklig
Enligt Sjón finns det drömlitteratur på så hög nivå att nationers öden avgörs och världsbilder kastas om.
Berättelserna känns äkta, tilltalande och väldigt angelägna. De berör mig och väcker många tankar, här och nu. Sjón skriver om de stora, eviga frågorna, om människovarandets villkor och om vad det egentligen innebär att leva och vara människa. Den tid vi lever i upplevs som pessimismens och ångestens epok.
I berättelserna finns en mörk grundton, där overkligheten görs verklig, precis som i drömmarna. Allt uttrycks hela tiden med ett självständigt och mycket personligt språk, där även lekfullheten är en viktig ingrediens. Språket kan vara poetiskt och mycket vackert men också ofta kärvt, vilket gör det hela både direkt och mycket konkret. Därmed kan det säregna och kanske till och med groteska accepteras av oss som läsare.
thomas@opulensforlag.se
