Jáchym Topol har skrivit en dödsfuga

Litteratur.
Jáchym Topol.(Foto: Luděk Kovář, Wikimedia Commons)
Jáchym Topol.(Foto: Luděk Kovář, Wikimedia Commons)

ROMAN. ”En känslig själ” är en roman om smärta, lidande, vanmakt och överlevnad, där vi får en alldeles utmärkt bild av ett Europa i sönderfall, skriver Thomas Almqvist.

En känslig själ av Jáchym Topol
Översättning: Marie Wenger
Rámus

En känslig själ omslag

Redan 2002 introducerade Rámus förlag den tjeckiske författaren Jáchym Topol (född 1962). Tjugo år senare kommer nu ”En känslig själ”, som är hans femte till svenska översatta roman. Han är en av det postkommunistiska Tjeckiens allra främsta författare, som med sina gränsöverskridande romaner om samhällets förändringar och historiens ofrånkomlighet har skapat sig en alldeles egen plats i den europeiska litteraturen och han är översatt till trettio språk.

”En känslig själ” inleds med att en avdankad tjeckisk Shakespeare-skådespelare med familj kastas ut ur England av en uppretad Brexitpöbel, som tror att de är polacker. Där börjar familjens irrfärder genom Europa, genom romska läger, teaterfestivaler och även genom krigets Ukraina. När de återvänt till Sázavaflodens stränder i Tjeckien fortsätter deras bekymmer på samhällets skuggsida, när de försöker finna sig en plats i ett samhälle, som inte längre är deras. Det är en roman om kärlek, religion, politik, död och historia. Familjen består kanske av råskinn, men samtidigt är de känsliga själar.

”En känslig själ” är en absurt, för att inte säga groteskt underhållande roman. Det Europa som skildras är präglat av främlingsfientlighet, invasionen av Ukraina och en djup osäkerhet. Topol uttrycker ett tvivel på civilisationen under en tid av social omvälvning, då han skildrar en period av nedgång och upplösning där steget från civilisation till barbari inte är långt. ”En känslig själ” är en reflektion över den europeiska identiteten, en identitet som är sammansatt av ett stort antal människor som fortsätter att söka efter sig själva och som fortsätter att leta efter lyckan.

Vad är egentligen meningen med livet? Till sist återstår ju bara smärtan och döden. Det är en ganska rörig historia, som spretar åt olika håll, med ett myller av människor och som en ström av röster som överlappar och avbryter varandra. Rösterna kan vara uppkäftiga, kaxiga men också utsatta och osäkra. Den röda tråden är familjens resa genom Europa och vad de råkar ut för. Efter att ha blivit utkastade ur England gör de en vansinnesfärd även genom Tjeckien, där de tar sig fram med bil och husvagn eller med båt och pråm på floden Sázava, som rinner sydost om Prag. Här förekommer även en gammal stridsvagn, modell T34. Botemedlet mot människans existentiella ångest är att resa.

”En känslig själ” är en pikareskroman, en modern skröna med ett farsartat händelseförlopp men med mycket allvar i botten. Jag kanske skrattar till ibland, men oftast fastnar skrattet i halsen. Berättartempot är så högt uppskruvat att det är lätt att missa en och annan detalj, om man inte är uppmärksam. I Topols sätt att berätta finns ändå en burlesk påtaglighet, som det är svårt att värja sig mot. Människorna i ”En känslig själ” befinner sig i dödens närhet, vilket gör att Topols språkliga medvetenhet skärps till det yttersta. Han skriver rakt på sak och gärna väldigt drastiskt. Det finns en nerv i hans sätt att berätta, där känslan stegras till lidelse. Hans medkänsla med de människor han skriver om har inte minsta spår av sentimentalitet. Hela romanen är fylld av drömmar och längtan efter något helt annat, då människorna lever i en bräcklig och opålitlig verklighet som ständigt hotas av sönderfall och död.

Köp Poeter mot krig!

Stöd Ukrainas folk - Köp Poeter mot krig! 68 kr
Läs mer

Den obändiga fantasin och det konkreta språket är två av Topols tillgångar som författare och dessutom att det är något gränslöst över hans sätt att skriva. I den förhållandevis lättillgängliga texten finns en glödande intensitet, även om språket ibland kan verka lite yvigt och pratigt.

”En känslig själ” är en roman om smärta, lidande, vanmakt och överlevnad, där vi får en alldeles utmärkt bild av ett Europa i sönderfall. För mig är romanen en tjeckisk dödsfuga, där huvudtemat går i mörkaste moll.

THOMAS ALMQVIST
thomas@opulensforlag.se

 

 

Thomas Almqvist är pensionerad bibliotekarie och bosatt i Linköping. Skriver litteraturkritik i Skånska Dagbladet sedan 1987. Han recenserar även blues-CD och böcker om blues i Jefferson Blues Magazine. Thomas har skrivit tre böcker, Från Madrid till Mexico City och Montevideo – en resa i spansk, portugisisk och latinamerikansk litteratur och kåserisamlingen Den pendlande bibliotekarien samt Spanien i mitt hjärta, där han översatt och introducerat elva spanska favoritpoeter till svenska.

Det senaste från Litteratur

Anders Fager.

Skräck med bra flyt

PROSA. Pål Eggert uppskattar såväl den behagliga utflykten till ett förgånget Sverige
0 0kr