Infallsrik hantverksskicklighet
BERÄTTARKONST. Att det på ett par ställen ändå blir lite tillrättalagt kan man med lätthet förlåta den infallsrika Yasmina Reza, anser Anna Remmets som läst romanen Lyckliga äro de lyckliga.
Allt är förtingligat, allt är en yta
PROSA. Dagarna, dagarna, dagarna av Tone Schunnesson äger inte den friskhet och charm som gjorde Tripprapporter intressant. Det är en välskriven och snygg roman men den kommer inte att finnas kvar i mig särskilt länge, skriver Carolina Thelin.
Ingenting är verkligt, men allt kan hända
ROMAN. Trots allt är läsningen av Rushdies senaste roman Quichotte lite som att spisa en måltid där det mesta består av bilder, eller bilder av bilder, av maten. Det är inte enbart tillfredsställande, skriver Nette Wermeld Enström.
Ett svar i romanform till ”det manliga geniet”
PROSA. Den danska klassikern Har jag varit här förut av svenskfödda Sandra Holm har nu översatts till svenska. Anna Remmets har läst romanen och konstaterar bland annat att ”den ofta rytmiska prosan skvallrar om att den som håller pennan dessutom är poet.”
Skandalomsusad bok om nazikollaboratör
PROSA. Som roman betraktat fungerar Stella ganska bra. Den är ofta lite väl kitschig, men spännande och ibland rätt så lärorik, skriver Elisabeth Brännström om Takis Würgers skandalomsusade bok.
Kraftfullt och ambitiöst romanbygge
LITTERATUR. Renegater av Klas Östergren är ett otroligt kraftfullt och ambitiöst romanbygge, som spänner över många år och skiftande händelseförlopp och innehåller flera intressanta och välresearchade ämnesområden, skriver Elisabeth Brännström.
Roman som börjar bra men mattas av
PROSA. Elisabeth Brännström har läst Carola Hanssons roman Minnestrådar, med viss behållning. Men ”problemet med romanen är att laddningen avtar där den borde ha ökat,” skriver hon.
Coronaomläsning: Volter Kilpi
PROSA. ”Det är ingen lätt roman att mäkta med, den kan ta ett år att ta sig igenom, eller i mitt fall en effektiv läsvecka med sju timmar om dagen. Hur man än vrider och vänder på det är det en unik litterär prestation. Opulens medarbetare återvänder till för dem betydelsefulla författarskap.”
Snudd på alltför elegant prosa
PROSA. Ben Lerner är en ordkonstnär som kräver koncentration av läsaren och som översättare har Andreas Lundberg säkert brottats med språket. Det väller fram, prosa övergår i poesi, slang blandas med högstämdhet. Till slut blir det nästan för elegant, skriver Carolina Thelin.
Vi behöver se världen och livet genom Valeria Luisellis ögon
PROSA. De förlorade barnen är tung i ordets mest lockande bemärkelse. En viktig bok, en bok jag tror – hoppas – kommer att läsas i många år, skriver Camilla Carnmo.