PROSA. ”Iida Rauma är oerhört konkret och precis i uttrycket och skriver med en smärtsam inlevelse, vilket gör romanen till en bok att ta till sig och lida med,” skriver Thomas Almqvist som läst ”Förstörelse”.
Förstörelse av Iida Rauma
Översättning: Janina Orlov
Rámus
Iida Rauma föddes 1984 och bor i Åbo. Hon debuterade 2011 och har skrivit tre prisbelönta romaner. För den tredje, ”Förstörelse”, fick hon Finlandiapriset, Finlands finaste litterära pris. Rauma är också grundare av ett pornografiskt queerfeministiskt magasin och är också en återkommande debattör i sociala och samhälleliga frågor i Finland. ”Förstörelse” är en roman om skolvåld, utsatthet och orättvisa och det är en roman om mobbningens skoningslösa konsekvenser.
När A är ute och joggar känner hon igen en kvinna, Ira, från det förflutna, ett möte som väcker obehagliga minnen till liv från skoltiden i Åbo på 1990-talet. Det handlar om minnen som hon försökt förtränga, om ett mörker som det egentligen inte finns ord för men som ändå måste uttryckas. Det är minnen av en skolgång som var präglad av det våld som kallas mobbning, ett våld som aldrig skulle accepteras någon annanstans i samhället än i skolan.
Moralisk upprättelse
Det handlar om den gruppanda som får barn att stöta ut och slå andra barn, vilket också sanktioneras av vuxenvärlden. Rauma berättar om ett barn som nära nog förstördes. Både A och Ira är hennes egna alter egon, då hela romanen är baserad på hennes eget liv och hennes egna erfarenheter av mobbning, något som märkte henne för livet. Med ”Förstörelse” söker hon någon form av moralisk upprättelse och social rättvisa.
Kritisk mot skolan
Rauma hävdar bestämt att skolan uppmuntrar till mobbning för att öka gemenskapen bland de andra eleverna. En maktfullkomlig lärare vill skapa ett ”vi” i en klass och behöver då ett ”de” att bilda gemenskapen emot. Både A och Ira i romanen får betala för den fantastiska gruppandan, som läraren bygger upp i klassen. Både A och Ira mobbades av både elever och lärare. Allt detta hände i en musikklass i S:ta Karins skola i Åbo på 1990-talet.
”Förstörelse” är en ursinnig roman om det våld i skolan som Rauma själv utsattes för under den finska skolans gyllene Pisa-år. Det är en extrem fallbeskrivning, som gör ont att läsa. På samma gång är det en roman om Åbo stadshistoria, där hon är väldigt kritisk mot allt rivningsraseri och om hur man blandat bebyggelse av olika typ utan någon större känsla. Hon kallar Åbo för ”en stad som klarat allt utom sin egen stadsplanering”.
Konkret och precis
Det är en direkt omskakande upplevelse att läsa ”Förstörelse”. De konkreta minnesbilderna av all mobbning som hon utsattes för i skolan kastar ljus över varandra och skapar därmed ett slags djupverkan. Det intensiva språket och berättarperspektivet vävs samman på ett naturligt sätt men språket blir aldrig komplicerat utan känns ganska självklart.
Iida Rauma är oerhört konkret och precis i uttrycket och skriver med en smärtsam inlevelse, vilket gör romanen till en bok att ta till sig och lida med. Hennes prosa är så laddad, tät och kompakt att det inte finns något utrymme för andningspaus, varför det är svårt att värja sig mot den. Det är något feberaktigt, hallucinatoriskt över hennes sätt att skriva. ”Förstörelse” är en känsligt själfull historia som berör mig i högsta grad och den känns otäckt aktuell.