En mästare för vår rastlösa tid

Litteratur/Kultur.
Xavier de Maistre. Montage: C Altgård / Opulens. Bildkälla: Wikipedia.

AVDAMMADE MÄSTARE. Jesper Nordström uppmärksammar en författare som under sex veckors rumsarrest genom fantasi och drömmerier lyckas förvandla sina trista kvadratmeter till en hel värld.

 

I artikelserien Avdammade mästare berättar Jesper Nordström om mer eller mindre bortglömda författare och andra kulturarbetare. Skriv ”Avdammade mästare” i sökrutan högst upp på sajten om du vill läsa fler artiklar i serien.

Xavier de Maistre (1763-1852 ), en av alla dessa skrivande och tänkande ädlingar i Frankrike under 1700-talet, har ovanligt stor relevans för vår tid. Kanske är vi trötta på Voltaires snusförnuftighet och sirliga esprit?

Då kommer den lågmälde de Maistre väl till pass med sina två böcker där han begav sig på resa i sitt rum. Dömd till sex veckors husarrest för att ha duellerat skrev han 1790 Voyage autour ma chambre ”Resa i mitt rum” där han börjar leka med skalan och framställer sin trista tid på rummet som om det vore en äventyrsresa och där han vandrar runt planlöst och improviserat och inte ”tänker sig alltför mycket för” om han råkar stöta på en pall.

Vi har här en filosof som mycket tidigt förstod att tristess och begränsning är den främsta förutsättningen för kreativitet, en nog så viktig insikt när alla ska vara uppkopplade jämt och det anordnas ”inspirationsmässor” med tal och mat och DJ:s så att man får andnöd och bara vill hem och titta på dammråttorna, vilket de Maistre också gör när han säger sig bege sig på en äventyrlig avstickare ner under sitt skrivbord. Där hittar han för övrigt gamla ting som han har varit av med.

Böckerna publicerades av hans storebror Joseph som intressant nog var en av Frankrikes mest reaktionära tänkare och motrevolutionärer. Joseph var en man som ville upprätta aristokratin igen och hävdade att den var kulturbärande utifrån en slags noblesse oblige-tanke.

Bror Joseph verkar ha menat att just denna förmåga till behärskning och uthållighet var ett särdrag av stoicism hos aristokratin. Xavier däremot menade snarare att det var en bok som kunde vara nyttig för ”den late, menlöse och inåtvände”.

Skaffa Opulens nyhetsbrev gratis!

 

Ur en bredare kulturhistorisk kontext ingår han i samma era som Carl von Linné. Tanken om ett naket fördomsfritt öga som lärt sig att verkligen se var en tankefigur som genomsyrade upplysningen. Linnés vandringar bland blommor motsvaras hos Xavier av att associativt gå förstrött mellan bord, stolar, bokskåp och annat i en ganska lugn och avspänd miljö. Detta var något som kanske till och med var nyttigt för en baron van vid slott, baler, jaktsäsong och allt annat som fanns på den sysslolösa klassens agenda.

En retreat helt enkelt för att tala nysvenska. Nu bör det ju sägas att det rum han vankade i motsvarar en svensk trerummare, men betänk att straffet även innebar att vara avstängd från omvärlden i form av att inga brev, visitkort och dylikt fick komma honom till hands. Hade du klarat dig en och halv månad utan mobil? Det är tveksamt va?

JESPER NORDSTRÖM
jesper.nordstrom@opulens.se

Jesper Nordström är kulturskribent med inriktning på litteratur och idéhistoria, med särskilt intresse för modern poesi och tysk prosa. Han har även gjort resereportage från Berlin och Köpenhamn med inriktning på arkitekturhistoria.

Det senaste från Kultur

0 0kr