OMVÄRDERINGAR. “En värdefull bok i en religiös, politisk och litteraturhistorisk kontext, om en stor författare som genom historien först har reducerats till sprött naturväsen och trånande ungmö och sedan välvilligt förenklats till stridbar protofeminist.” Anna Remmets har läst Josefin Holmströms Emily Dickinson och Vulkanerna.
Emily Dickinson och vulkanerna av Josefin Holmström
Norstedts förlag
Den amerikanska poeten Emily Dickinson (1830-1886) har kommit att bli något av en sinnebild för myten om den skrivande kvinnan. Liksom flera kvinnliga kollegor har hon kommit att ses som ett slags mystiskt väsen snarare än som en medvetet skapande konstnär och intellektuell, något som hennes självvalda isolering i föräldrahemmet givetvis bidrog till.
I inledningen till Emily Dickinson och vulkanerna (som för övrigt är en fantastiskt suggestiv titel) skriver författaren och litteraturvetaren Josefin Holmström att hur hon velat närma sig Dickinsons isolering eftersom denna är något som skaver och skrämmer henne själv som skrivande kvinna. Frågan om villkoren för den skrivande kvinnan har länge hemsökt både litteratur- och genusvetenskapen och de som är eller vill vara just skrivande kvinnor. Är det så att den skrivande kvinnan, till skillnad från den skrivande mannen som aldrig har behövt välja bort markservice i hemmet eller tillgång till sex, måste avstå från föräldraskap och kärleksrelationer för att få tillgång till det egna rum som Virginia Woolf talade om? Att detta är Holmströms ingång väcker både min nyfikenhet och vissa farhågor. Kommer hon att reproducera bilden av att Dickinsons isolering (och civilstånd) var det som definierade henne eller kommer hon att problematisera den bilden?
När det kommer till kritan är dock inte denna aspekt av Dickinson tillnärmelsevis lika framträdande i boken som inledningen ger intryck av. Det finns visserligen där, bland annat i ett intressant kapitel som diskuterar hemmets, husets, och det rumsligas roll i Dickinsons poesi, men mer som en av många trådar än som ledmotiv. Andra teman Holmström utforskar, främst genom närläsning av dikterna men också en del brev, är religionen, det amerikanska inbördeskriget och titelns utlovade vulkaner. Det är djuplodande och kunniga textanalyser, och att Josefin Holmström tar oss bort från schablonbilden av den älvalika ungmön och visar upp en innovativ intellektuell är ju bara positivt. Det märks att den som håller i pennan både är en kunnig litteraturvetare och skönlitterär författare. Ändå känner jag en liten gnutta besvikelse över att det mer ostyriga essäistiska anslaget som förespeglades i inledningen (och titeln) uteblir till förmån för något som mer liknar en avhandling, om än en mycket välskriven och engagerande sådan.
Därmed alltså inte sagt att detta är en renodlad textstudie. Det biografiska finns som sagt där. Samtidigt som frågan om kön och skrivande uppenbarligen är viktig för Holmström skriver hon att hon vill undvika de enligt henne slentrianmässiga genusanalyserna som hon menar kommit att prägla förståelsen av Dickinson och ibland lett till anakronistiska analyser. När hon deklarerar att hon vill läsa Dickinson som agent och inte ”nödvändigtvis som offer för patriarkatet” drar jag öronen åt mig lite grann. Det är nämligen en ganska tröttsam föreställning att dessa två positioner måste utesluta varandra. Dessutom: är inte alla kvinnor som lever i ett patriarkalt samhälle per definition offer för patriarkatet?
Stöd Opulens - Prenumerera!
Holmströms perspektiv är dock välbehövligt när hon nyktert påpekar att Emily Dickinson som välbeställd vit kvinna inte alls var så progressiv i frågor om klass och rasism som en del feministisk historieskrivning vill framhålla att hon var.
En aspekt av Dickinsons författarskap som Holmström gärna hade fått utforska ännu mer är hennes vägran att publicera sig medan hon levde. Var detta ett uttryck för kvinnlig blygsamhet, att hon inte ansåg sig helt kunna göra anspråk på positionen Författare? Holmström ger inget entydigt svar, men verkar luta åt att det handlade mer om en ovilja att göra sig tillgänglig för den litterära marknaden. Trots hennes varningar om att falla för lockelsen att läsa in en alltför progressiv agenda hos Dickinson kan jag inte undgå att reflektera över det radikala i att både vägra att låta sin konst delta i den kapitalistiska cirkulationen av varor och att som kvinna vägra (?) att delta på den heterosexuella ekonomins marknad.
Emily Dickinson och vulkanerna är en bok som väcker många tankar som denna och som ger en värdefull religiös, politisk och litteraturhistorisk kontext till en stor författare som genom historien först har reducerats till sprött naturväsen och trånande ungmö och sedan välvilligt förenklats till stridbar protofeminist.
anna.remmets@opulens.se
