Kulturtips: Från kvällsobehag till ärvda skuggor

Kultur
Montage: Opulens. (Grundbild: Ryo Taka / Pixabay.com)

I FOKUS. Fem korta, aktuella kulturtips från Opulens kritiker. Under titlarna hittas länkar till recensionerna i sin helhet.

1. PROSA

Obehaget om kvällarna av Marieke Lucas Rijneveld
Recension av Camilla Carnmo
Översättning: Olov Hyllienmark

Obehaget om kvällarna berättas genom Jas, ett av fyra barn i en familj som lever ett strängt liv på landsbygden i en strikt troende gemenskap. Redan i inledningen är katastrofen framme och bryter det som hör till normaliteten, när den äldsta brodern går igenom isen och drunknar.

Ett glädjelöst liv väntar, där frånvaron av ett barn väger långt tyngre än närvaron av de tre som är kvar. Den döde får inte nämnas och syskonen lämnas allt mer ensamma med sina lekar. En obehaglig grundton håller läsaren fången i oro över vad som ska komma. Våldet lurar runt hörnet och när som helst kan något oförutsägbart ske.

I Obehaget om kvällarna är blicken barnets, glasklart genomskådande men ändå utan att begripa. Det är en smärtsam historia om sorg och uppväxt, berättad med ett rikt och ljust språk.

2. MUSIK

North av Anders Hagberg
Recension av Bo Bjelvehammar
Prophone/Naxos

Anders Hagberg är en flöjtist, sopransaxofonist och kompositör, som reser över stora delar av världen och låter sig inspireras av musiker och musik i skilda kulturer. En musikresande i gränslandet mellan jazz-, folk- och kammarmusik.

På albumet North finns en ömsint hyllning till jojkaren Inga Juuso, liksom till Färöarna i norr. Men han känner sig lika hemma på Montmartre i Paris, lyssna bara på spåret Avenue Junot. Med ett öppet sinnelag och generositet gentemot sina medmusiker, fångar han samspelet i stunden och låter nya klangbilder födas.

Anders Hagberg har funnit medmusiker av högsta kaliber – Johannes Lundberg, Joona Toivanen och Helge Anders Norbakken, tillsammans skapar de världsmusik av världsklass.

3. TV-SERIE

After Life av Ricky Gervais
Recension av Lasse Ekstrand
Säsong 1 och 2, Netflix

Kerry Godliman och Ricky Gervais (Foto: Ray Burmiston)

Huvudpersonen i After Life, Tony, kommer inte över den älskade hustruns död i cancer. I varje stund dyker hon upp på näthinnan. Han ägnar kvällarna åt att pimpla rödvin och titta på videoupptagningar med hustrun genom tårad blick. Saknaden är obeskrivlig och sorgen vill inte gå över.

På dagarna arbetar Tony på en gratistidning och fräser ifrån mot arbetskamraterna, en samling minst sagt originella figurer. Han är allmänt otrevlig och kantig, och hatar när människor försöker vara empatiska. Förutom en änka han träffar på kyrkogården så gott som dagligen. De sitter på en bänk och språkas stillsamt vid.

I den andra säsongen är Tony mer mörk och ledsen än någonsin, och det är djupt gripande. Evig kärlek finns. Kärlek som inte kan dö. Det kunde inte gestaltas vackrare och mer berörande än i After Life.

4. POESI

Kollektiv minnesförlust av Koleka Putuma
Recension av Camilla Carnmo
Översättning: Kristina Hagström-Ståhl
Rámus förlag

Koleka Putuma är en poet och dramatiker från Sydafrika, Kollektiv minnesförlust är hennes debutbok. Hon skriver om att vara svart i en vit värld. Om rasism, om att växa upp efter apartheid och att systemet sitter som berget. Hon skriver om att vara queer kvinna i en familj där kristendomen är självklar.

Kollektiv minnesförlust är en sådan där bok som känns. Den går rakt in i din egen kärna och det är omöjligt att förbli opåverkad. Koleka Putumas poesi är rak, obeveklig, och berättar många människors historia. Boken är en tragedi och en strategi.

Koleka Putuma är politisk, men aldrig plakatplatt, aldrig försöker hon skriva nyttig poesi, språkets klarhet och textens känsla kommer aldrig i andra hand. Läs Kollektiv minnesförlust, se dina vita privilegier i vitögat och väj inte undan.

5. DOKUMENTÄR

Skuggorna vi ärver av Susanne Kovács
Recension av Lasse Ekstrand

Foto: Sarah Hartvigsen Juncker

Ett barnbarn, Susanne Kovács, försöker energiskt, nästan tjatigt, förmå sin gamla farmor att berätta om sina känslomässiga erfarenheter som koncentrationslägerfånge i Ravensbrück och Mauthausen. Men den gamla kvinnan vill lägga helvetet bakom sig.

Efter kriget kom farmodern med maken till Danmark, de blev danska medborgare. Inget i hemmet eller vardagslivet får signalera eller påminna om något judiskt. Barnbarnet når aldrig fram till sin farmor, som när hon dör begär läggas i en anonym grav och försvinna som om hon aldrig varit där.

Det står aldrig klart vad eller varför barnbarnet känner att hon måste förstå. Det är som att Skuggorna vi ärver söker sig själv och denna kärnfråga, vad mer exakt vill jag förmedla? griper omedelbart tag i mig. Jag ser den här egendomliga dokumentären en solig våreftermiddag med persiennerna för fönstret och blir mycket starkt berörd.

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Kultur

Syns igen den 1 mars!

SEMESTER. Opulens har publiceringsuppehåll denna vecka. Under tiden kan ni avnjuta Lars