Opulens fem år
JUBILEUM. Opulens fyller fem år. Chefredaktör Stefan Bergmark skriver kort om magasinets tillkomst och målsättning.
Könsapartheid och könsgemenskap är oförenliga i en demokrati
MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER. De två muslimska debattörerna Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi stämde före detta toppolitikern Ann-Sofie Hermansson (S) för att ha kallat dem “extrema röster” och “icke-demokrater”.
Allt mer går an
FRAMTIDSHOPP. “De som varit emot den generella utvecklingen mot mer frihet har förlorat. De har vunnit ett slag och ett val någon gång då och då, men de har förlorat kampen”, skriver Christer Nylander.
Vad gör vi med åldrandet?
UNGDOMSFIXERINGEN. “Kulturkvinnorna och Zlatan tycks vara eniga om att mörkret börjar tätna på tröskeln till fyrtioårsåldern. Gräddfilen blockeras av nya årsmodeller – på planen, på krogen och i dejtingdjungeln”, skriver Erik Cardelús.
Kulturjournalistik under ett valår
KONFORMISM. ”Vilken betydelse har mediernas ideologiska kantring? Finns det idéer om hur mångfalden kan stärkas?” Opulens chefredaktör Stefan Bergmark om vilka frågor som är intressanta för kulturmagasinet under det valår som snart drar igång på allvar.
Snedvriden syn på recensenterna
IDENTITETSPOLITIK. Litteraturkritikerns individuella personbakgrund måste vara sekundär. Det menar Petra Werner, filosofie doktor i estetik, som varnar för när normkritiken blir norm.
Upplysningsprojektets perverterade slutpunkt
TIDSANDAN. “Carl von Linné klassificerade blommor. I koncentrationslägrens systugor hade man 23 olika sorters stjärnor att sy på fångdräkterna.” Jesper Nordström skriver idag, på Förintelsens minnesdag den 27 januari, om massmordets grogrund.
Julius Caesar räddade mig från samtiden
SKOLNING. “Genom en gedigen kunskapsgrund skapar sig individen bättre förutsättningar och en större frihet.” Lars Anders Johansson är kritisk till dagens låga status för den klassiska bildningen vilken bland annat är en följd av politikens prioriteringar.
Så lurades skjortan av politikerna
SYSTEMSKIFTET. “Världens kapitalmarknader häpnade, gnuggade sig i ögonen och slickade sig runt munnen. Svenska staten skänkte bort miljarder och ställde låga krav för hur de skulle användas”, skriver Lars Thulin.