KLIMATKRIS. Frågan är bara om siktet är inställt på att stoiskt förvalta en galopperande katastrof, att bara gilla det usla läget eller om ribban är tänkt att sättas högre, säger Erik Cardelús i sin krönika om klimatfrågan.
VÄXANDE MÖRKER. Under tiden vi ägnade tid åt att stryka några ord i Astrid Lindgrens böcker växte sig nazisterna och Sverigedemokraterna starka. Skuggan, mörkret, blev bara större och större, skriver Crister Enander, som uppmanar till organiserat motstånd.
POLARISERING. En undersökning i tidningen Kamratposten om hur barn av idag upplever sin situation resulterade i att andra medier utnyttjade svaren i polariseringssyfte för att dra trafik. Om detta skriver Nathan Hamelberg som analyserar effekterna av polariseringen.
FÖRÄNDRING. Patriarkatet måste dras upp med rötterna, inte bara ansas, skriver Anna Jörgensdotter i sin krönika. Hon menar också att det krävs organisation för att åstadkomma förändring.
POLARISERING. Barnens lek bygger på samförstånd. I de vuxnas värld finns just nu ett polariserat tillstånd och Christian Wåhlander funderar över hur den borgerliga likriktningen i massmedierna påverkar människors sätt att tänka.
ÖPPENHET. Man kan fråga sig, vad Katalonien som EU-land skulle betyda för unionen. I mina ögon skulle det betyda att unionen får ett nytt land som påminner om när Europa är som bäst.
GAMLA FÖRESTÄLLNINGAR. Den där idén om den starke mannen som röjer upp i oredan. Kaoset som föregår den drastiska men ”nödvändiga” lösningen. Erik Cardelús tycker sig känna igen dessa föreställningar från förr. Och vår krönikör bävar…
GLÄDJE. I sin krönika skriver Sofia Nerbrand om vårt behov av glädje. “Vi föredrar färger och mjuka, organiska former”, skriver hon bland annat och föreställer sig ett samhälle, bortom grå och konform betongmodernism. Glädje är en underskattad känsla. Den associeras med barnslighet, ytlighet och kanske lite banalitet. Glädjen kan vara lättköpt och lätt förgänglig…