Från en kobbe i Bohuslän: Ekonomisk analfabetism

EKONOMI. Att en börsnoterad vd tjänar mellan 50 och 70 gånger mer än en genomsnittlig inkomsttagare – i Sverige – är ju intressant, om det inte vore så ytterst hemskt och tragiskt, skriver Carsten Palmer Schale.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

En av mina bonussöner är sedan 20 år doktor i Nationalekonomi. Vilket för mig knappast underlättat. Jag är nämligen ekonomisk analfabet, om man med det menar, att vara oförmögen att förstå detaljer och trassligheter i den reellt existerande kapitalismen och nyliberalismen. Jag måste alltså gå en sorts omväg för att uttala mig. Som relativt allmänt bildad figur kan jag då, på gott och ont, betrakta den existerande och reglerande ekonomin med på – gott och ont – naivt blå ögon.

Alltså och sålunda.

Pro primo. Om jag förstått saken rätt, men det har jag kanske inte, kräver en ständigt ökad tillväxt en ständigt ökad konsumtion. Om det är så, innebär alltså det hela, att sådant som klimathotet och resursförstöringen per automatik kommer att kvarstå.

Pro secundo. Det finns en bred enighet – om än denna inte alltid talas om – om att ökade ekonomiska klyftor inte bara minskar samhällets allmänna tillit och solidaritet, utan också – rentav – BNP. Men slikt talar vi inte om.

Pro tertio. Att en börsnoterad vd tjänar mellan 50 och 70 gånger mer än en genomsnittlig inkomsttagare – i Sverige – är ju intressant, om det inte vore så ytterst hemskt och tragiskt. Inte är de väl ändå så, att en vd arbetar 2 000 timmar i veckan? Det tror inte jag. Det finns en inbyggd ekonomisk mekanism – pengar genererar pengar – i kapitalismen och den reellt existerande liberalismen. Finns det då inget parti idag som så att säga ”kapitaliserar” (!) på detta? Varför inte i så fall?

Min bonusson (som jag i övrigt tycker mycket om) har inte läst Adam Smith. Det är som om jag, som sociolog och filosof, inte hade läst Kant, Comte, Marx, Durkheim och Weber! Helt uteslutet, naturligtvis.

Nåja. Vad göra? Kanske att beakta en rad så kallade Nobelpristagare i ekonomi. Kanske att fördjupa sig i John Rawls och den sene Habermas, Kanske att rentav fundera på vad Calmfors tycker?

För egen del är jag annars för bland annat följande saker:

1. En enorm ekonomisk omfördelningspolitik.
2. En dramatisk höjning av alla kapitalskatter.
3. En rejält höjd straffsats för ekonomiska flyktingar.

Men jag ser och hör ingenting beträffande detta. Varför?