ATT LÄSA. Läsning är en ömklig frihet när den förklätt sig till eskapism. Ömklig men inte sällan välbehövlig. Läsning som frigörelsehandling är ögonblicket då man låter sig ledas utan att man vet vad som väntar på nästa sida. Vilka vyer träder då inte fram för oss, vilka andra (läs)vägar öppnas inte? skriver Robert Myhreld.
NYCKLAR. Ja, ibland kan jag övermodigt känna, att folk (inklusive de professionella tyckarna i företrädesvis Stockholm) ”inte kan något”. Ibland, när jag rannsakar mig själv, kan det omvänt betyda att jag är en idiot. Vem f-n tror du att du är? Hursomhelst finns här möjligen några nycklar in i den större litterära, filosofiska och politiska…
EXPROPRIERING. “Spänningen i gränssnittet mellan religion och sex, plus kultens exklusivitet och hemlighetsmakeri gjorde att tantra blev i särklass intressant för skönlitterära skildringar.” Elena Dahl berättar om hur importen av tantra i vår del av världen påverkat nya religioner, magiska system, hälso- och sexläror liksom sekulära narrativ.
SÄRHÄLLET. “Det finns vuxna som knappast läser mer än några böcker om året, som inte kan göra sig förstådda på mer än svenska, som sällan på allvar besinnat livets existentiella dimensioner, som känner sig främmande inför historiska förlopp och elementära filosofiska diskussioner.” Carsten Palmer Schale skriver om andra utanförskap än de politikerna talar om.
BIBELLÄSNING. “Den bibliska traditionen av skapelseteologi får här en annan dimension presenterad genom idén att skapelsen inte endast är en akt av manlig gudom.” Sara Forslund har läst Elisabeth Johnsons bok She who is och finner att Ordspråksbokens Sofia är långt ifrån det stereotypa feminina som varit så älskat inom patriarkal antropologi.
ESSÄ. “Ointresse, avståndstagande och fördömanden är vanliga reaktioner som möter den vilken inte följer med strömmen.” Susanne Liljedahl om det eviga ämnet kreativitet och psykisk ohälsa.
BETRAKTELSE. Är det konstigt att så många av oss drar sig tillbaka från det offentliga, synliga? Brevhemligheten har jag sedan länge betraktat som ett skämt, skriver Anders Björnsson.