Vi måste göra någonting åt vanliga människors utanförskap

Existentiellt/Kultur
Foto: Jonathan Rolande

SÄRHÄLLET. ”Det finns vuxna som knappast läser mer än några böcker om året, som inte kan göra sig förstådda på mer än svenska, som sällan på allvar besinnat livets existentiella dimensioner, som känner sig främmande inför historiska förlopp och elementära filosofiska diskussioner.” Carsten Palmer Schale skriver om andra utanförskap än de politikerna talar om.

 

 

Utanförskap innebär, allmänt uttryckt, att en individ eller grupp befinner sig utanför, eller känner sig vara utanför, en gemenskap som det ses som önskvärt att tillhöra. Gemenskaperna kan återfinnas på både mikro- och makronivå, till exempel på skolgården och i samhället i stort. Och överallt däremellan, som på arbetsplatser och i föreningslivet.

”Utanförskap” förefaller numera dock vara synonymt med det politiska begrepp, som lanserades av de borgerliga partierna inför riksdagsvalet 2006. När statistik över utanförskapet presenteras av de politiska partierna används vanligen siffror över antalet personer som får sin inkomst från något av de sociala ersättningssystemen (till exempel sjukpenning, sjukersättning och a-kassa) mätt i helårsekvivalenter.

I huvudsak har idag såväl den dåvarande oppositionen som massmedia anammat denna användning av begreppet. Man befinner sig alltså ”utanför” om man är sjuk, arbetslös eller fattig. Det hela verkar – direkt och indirekt – ofta handla om ekonomi i form av kronor och ören, försörjningssätt och så vidare.

Stöd Opulens - Prenumerera på Premium!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 29 kr i månaden eller 350 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.
På köpet får du tre månaders obegränsad och gratis tillgång till hela utbudet (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer från Draken Film.
PRENUMERERA HÄR!

 

Enligt min avvikande mening befinner sig emellertid en stor del, kanske mer än hälften av de vuxna svenskarna, utanför i ett eller annat avseende. Det finns exempelvis vuxna svenskar som knappast läser mer än några böcker om året, som inte kan göra sig förstådda på mer än svenska, som sällan eller aldrig på allvar besinnat livets existentiella eller religiösa dimensioner, som känner sig främmande inför historiska förlopp och elementära filosofiska diskussioner. Tala om utanförskap! Denna stora grupp människor saknar med andra ord verktyg att ens påbörja en problematisering av ett av de viktigaste teman som idag präglar den politiska agendan – och därmed Sveriges framtid.

Vad tycker ministrarna och partiledarna om detta? Befinner de sig rentav själva utanför? I så fall är vi, menar jag, ute på hal is här i vårt på många sätt avskilda land. Den enda, om än smala och halvhjärtade, kritik av begreppet ”utanförskap” som på officiellt håll framförts i Sverige är faktiskt Riksrevisionens (Utanförskap och sysselsättningspolitik – regeringens redovisning, Riksrevisionen 2008:26). Situationen framstår som olycksbådande. Om endast en minoritet av befolkningen känner (eller gör de inte det?) att de är innanför samhället, hur skall vi då tillsammans kunna förbättra detsamma, eller ens upprätthålla det i nuvarande skick? Sverige förefaller mig redan ha förvandlats till ett ”särhälle”, som den gamle latinprofessorn Emin Tengström för många år sedan formulerade saken. Detta särhälle är visserligen i stor utsträckning betingat av ekonomiska förhållanden, men långtifrån enbart.

En tröst finns dock. Om vi når därhän att närmare 100% av alla i Sverige befinner sig i utanförskap, så leder ju detta hux flux till den paradoxala situationen att utanförskapet plötsligt förvandlats till ett gemensamt innanförskap, varvid utanförskapet i begreppsanalytisk och semantiskt mening gått upp i rök.

CARSTEN PALMER SCHALE
Följ oss eller gilla artikeln:
Prenumerera gratis
Twitter
Instagram
RSS

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Existentiellt

Gå till Toppen