DÖDSSYND. ”Jag, Girigheten, fnyser åt ordet måttfullhet.” Melker Garay om en värld där endast den som kan förvalta sitt pund har någonting att säga till om.
DÖDSSYND. Det finns ett fä som heter Avund och som håller till i en avgrund där ingen kan se det. Och där nere i mörkret väntar det tålmodigt på att få vara oss behjälpliga. Var gång vi misslyckas sticker det fram sitt fula tryne och ondgör sig.
SÄKERHETSVENTILER. En individs eller lands mognad visas av hur bra man klarar att harmonisera spänningar och motsättningar. Ur det perspektivet är Sverige inte riktigt vuxet, menar Ladislaus Horatius.
FÅGELTANKAR. ”Under flera veckor har jag hört domherren på avstånd, det vemodiga och mjuka flöjtandet, visslandet och knirkandet, skär genom den klara decemberluften; några gånger har jag sett en ensam hane, en gång i en lönn”, skriver Bo Bjelvehammar.
FRAMGÅNGSTEOLOGI. Det uppdagas att en gammal demenssjuk kvinna har sjunkit ner i misär eftersom hemtjänsten har gjort som hon ville. De har inte duschat henne, inte städat, inte slängt gammal möglig mat.
DÖDSBUD. ”Vi var förtrogna vänner. Den sortens vänner som talade om livet i korta sentenser och långa klargöranden. Vänner på jakt efter sententia ─ meningen med våra liv. ’Ack om du vore här’”. Cecilia Persson skriver brev till en vän.
ESSÄ. ”Samhällets stadigt tilltagande förtingligande, denna frånstötande fixering vid enkom det materiella och bedövande besatthet av prylar och de senaste modenyckerna som inte kan tillfredsställas på annat sätt än genom hejdlös och förblindad konsumtion, har även överförts till de mellanmänskliga relationerna”, skriver Crister Enander.
ESSÄ. ”För den som är obetingat konsekvent i sina tankegångar blir det en uppslitande kamp. En kamp mot kollegiala intressen och förväntade lojaliteter. En kamp mot förlegade sanningar och auktoritativa ställningstaganden.