Det längsta året

9 mar 2021
“Det längsta året” (Collage C Altgård / Opulens)

FÖRVIRRINGENS TIDEVARV. “Demokrati kan liksom inte försvaras med att kräva att folk står i givakt inför Den Korrekta Analysen”, skriver Nathan Hamelberg apropå att demokratiska fri- och rättigheter försvagats i över 80 länder under coronapandemin på sätt som inte motiveras av smittspridningsskydd.

Jag minns hur otroligt annorlunda tid kunde uppfattas som barn. Hur ett sommarlov kunde kännas som en geologisk tidsålder, man var en person vid skolavslutningen och en annan när man kom tillbaka till skolan. Hur mycket man förändrades under ett år. Jag tänker på det när man överblickar tiden med Corona.

När historiker ser tillbaka på tiden 2020-2021 under coronapandemin lär bilden bli motsägelsefull och nästan omöjlig att sammanfatta. Å ena sidan, ett år i isolering, med restriktioner på rörligheten, karantän för insjuknade, nedstängning av hela samhällen, en inbromsning av ekonomin och ett stillestånd som få, om ens någon, epi- eller pandemi någonsin mötts av förut. Å andra sidan, enorma förändringar, konflikt mellan Tigrays regionala regering och Etiopiens försvarsmakt, protestvåg i Belarus mot president Lukasjenko, stormningsförsök av Kapitolium i USA. Innan det ett massivt uppsving för Black Lives Matter-rörelsen i USA och internationellt, intensifierad konflikt mellan demokratiaktivister i Hongkong och den kinesiska regeringen såväl som förföljelse av den uygiriska minoriteten i Kina.

Listan kan göras mycket längre, poängen är att det till synes stilla året varit allt annat än stilla.

På Twitter fick världens före detta mäktigaste man – USA:s 45:e president Donald Trump – sitt konto avstängt.

Den här paradoxala utvecklingen sker samtidigt som internet och sociala medier börjar regleras på ett sätt vi aldrig sett tidigare. Upphovsrättsindustrins strid mot fildelningssajter för sisådär tio år sedan handlade om en konflikt mellan företag och piratism, men idag är det en mycket knepigare konflikt mellan enorma sociala medieplattformar. Dessa har blivit synonyma med dagens offentlighet, bas för samtal, politisk debatt, dialog, kontakter, marknadsföring, påverkansoperationer, slutna forum, näthat, public relations, cyberbullying, nätverkande, psykologisk krigföring, kulturdebatt, fankultur, trollande, reklam och myndighetsinformation.

På Twitter fick världens före detta mäktigaste man – USA:s 45:e president Donald Trump – sitt konto avstängt. Det ser ut som en händelse; ett privat företag i marknadskapitalismens högborg på jorden USA agerar långt hårdare mot den mäktigaste mannen än vad staten gör. Land of the free, indeed. Att det är förminskande att reducera de sociala medierna till privata företag är uppenbart, att förhålla sig till kommunikationen där med en laissez faire-axelryckning naivt. I dagarna har Facebook signalerat att man ämnar skapa en domstol för att döma i tvister, hantera överträdelser av sitt regelverk med mera.

Parallellt med den politiska utvecklingen på marknivå världen runt och regleringen av nätet frodas en enorm misstro mot myndighetssanningar. Konspirationsteorier frodas, skepsis vapeniseras. Det är väldigt lätt att raljera om vilka osannolika idéer som ser dagens ljus, vilken monumental samordning och total makt som teorierna förutsätter – samt i vanlig ordning, hur avsaknad av bevis i sig anförs som bevis på mörkläggning – men det finns anledningar att hålla huvudet kallt.

Uppenbart är att trollfabriker ser misstro mot myndigheter som ett ändamål i sig – det är lika med destabilisering och handlingsförlamning av demokratier – men svaret kan inte bli att tvärsäkert avfärda all skepsis som idioti eller foliehatteri. Demokrati kan liksom inte försvaras med att kräva att folk står i givakt inför Den Korrekta Analysen, allra minst när samhället står inför nya kriser och sjukdomar vi inte vet tillräckligt om. Utan det kräver en öppenhet, förmåga att provisoriskt sluta upp bakom det vi hittills vet samtidigt som man försöker få ny och bättre kunskap. Det dilemmat gör oss sårbara mot medvetna försök att så tvivel.

För att ge en bild av allvaret i situationen: Enligt Freedom House har demokratiska fri- och rättigheter försvagats i över 80 länder under coronapandemin på sätt som inte motiveras av smittspridningsskydd. Mängden inskränkningar av friheten på nätet har också eskalerat under pandemins gång. Långa tider i relativ isolering, med sönderslagna sociala sammanhang och kraschade vardagsrutiner gör inte heller underverk för tilliten eller sinnet för proportioner.

I land efter land ter sig protester mot överheten konträr: i länder där myndigheterna varit restriktiva står folk på barrikader för lättande av restriktioner och ibland med påståenden om att själva pandemin är en bluff eller något planterat för att legitimera inskränkningar; i länder där restriktionerna är milda anklagas myndigheter omvänt för att ha blod på sina händer för att de inte stängt ner samhället totalt.

Att kritiken ser så högljudd och onyanserad ut om man zoomar ut är inte anledning till att ge de myndigheter och regeringar som granskas ansvarsfrihet, vitsen med kritik är ju inte att låta huvuden rulla utan att förbättra samhällets åtgärder mot en farsot. Samt, att faktiskt se att det finns hot mot friheter som inte nödvändigtvis kommer gå över för att pandemin bedarrar.

De vägar vi slår in på under coronaåret kommer påverka samhällen och nätet för decennier framöver, trots att vi i stort uthärdar pandemin stilla i våra hem. Tänk på det när ni spritar händerna.

NATHAN HAMELBERG
nathan.hamelberg@opulens.se

Nathan Hamelberg är skribent med förflutet som krönikör på Arbetaren, Fria Tidningar och ETC såväl som essäist på Ottar, Kom Ut!, Tecknaren, Fronesis och Ord & Bild. Till vardags verksam med våldsförebyggande arbete i Stockholm.

Följ/gilla oss

Annonser

TelegrafstationenBehrang Kianzad - Vad kostar ett liv?

Veckans Opulens

Veckans Opulens kommer gratis via mail på lördagar. Du kan när som helst avsluta nyhetsbrevet. Anmäl dig här:

Genom att teckna nyhetsbrevet godkänner du Opulens integritetspolicy.

Opulens systermagasin

Magasinet Konkret

Gå tillToppen

Se även

PANDEMIDEBATTEN. Erik Svensson, biologiprofessor vid Lunds universitet, ser med kritiskt granskande blick tillbaka på pandemidebatten som inleddes våren 2020. corona, covid-19, Folkhälsomyndigheten, mediekritik, pandemi, Tegnell,

Pandemidebatten i backspegeln – vilka slutsatser kan vi dra?

PANDEMIDEBATTEN. Erik Svensson, biologiprofessor vid Lunds universitet, ser med kritiskt
FILM. Genom bristande engagemang har kulturminister Parisa Liljestrand förlorat ännu mer av ett redan lågt förtroende i filmbranschen. Det rapporterar Ulf Bjereld från Göteborgs filmfestival. Göteborgs filmfestival, Svenska filminstitutet, Parisa Liljestrand, kulturminister, filmpolitik, svensk film,

Kulturministerns fruktansvärda frånvaro

FILMPOLITIK. Genom bristande engagemang har kulturminister Parisa Liljestrand förlorat ännu