PATOLOGISERING. Situationer går att förändra, människors diagnoser är bestående. Att förklara mäns våld mot kvinnor med att de är narcissister riskerar att flytta fokus från det manliga och strukturella våldet, menar Amra Bajric.
Lundy Bancroft kom 2002 ut med boken Why Does He Do That. Bancroft har under många år arbetat med män som dömts för våld och övergrepp mot kvinnor. Hans bok är ett försök att kategorisera olika typer av beteenden och mansroller som leder till våld mot kvinnor. Det som gör boken unik i debatten om mäns våld mot kvinnor är att Bancroft är fullständigt ointresserad av att diagnostisera dessa män. Fokuset ligger på åtgärder samhället måste ta till för att minska våldet.
Det enda boken tar upp är att efter över tusen klienter åren igenom så har det konstaterats att mindre än 2 procent faktiskt har en diagnos eller personlighetsstörning som skulle kunna förklara deras våldsutövande. Slutsatsen är att män behandlar kvinnor illa av andra orsaker än brister i deras inre känsloliv. Svaret finns inte inom männen – då måste det logiskt finnas yttre faktorer som påverkar. Bancroft besvarar frågan “Why does he do that” med ”because he can” – för att han kan. Så varför kan han?
Vi lever i ett samhälle där det sker en rusande inflation när det gäller patologisering av mänskliga relationer. Misshandlande män är narcissister eller har ”narcissistiska personlighetsdrag”. Våra kollegor är enligt pseudopsykologen Thomas Eriksson personlighetstyper vi kan dela upp i olika färger och vi vet alla att Trump helt klart är psykopat. Vi diagnostiserar hellre bort problemen i våra liv än håller de som gör oss illa ansvariga.
Om vem som helst kan vara narcissist så finns det inte heller någon anledning för oss att fokusera på just det manliga våldet.
Om män som misshandlar kvinnor är personlighetsstörda omöjliggörs förändring. Personlighetsstörningar är kroniska, livslånga och därmed är problemet bestående. Det här går tvärtemot vad arbetet att minska våldet mot kvinnor går ut på – nämligen att situationer definierar beteenden i mycket högre utsträckning än vad individer gör. Situationer går att förändra, människors diagnoser är bestående. Det här synsättet riskerar också att flytta fokus från att mäns våldsutövande mot kvinnor är strukturellt och därmed ett problem för hela samhället.
Personlighetsstörningar är inte kopplade till kön men mäns våld mot kvinnor är just ett könsproblem. Om vem som helst kan vara narcissist så finns det inte heller någon anledning för oss att fokusera på just det manliga våldet.
Att klassas som narcissist idag är vår tids motsvarighet till medeltidens syn där människor som begår brott ansågs drivna av djävulen eller demoner. Idag internaliseras samhällsproblem. En våldsam man är inte längre en produkt av ett samhälle som möjliggör våldet utan han är störd, manipulativ och ett rovdjur vars enda syfte är att skada andra. En ledare är dålig, inte dennes politik eller det ekonomiska system som främjar och uppmuntrar både politiken och ledaren. Om alla problem kan härledas till individers patologi så vinner Thatcher – det finns inget samhälle, bara individer och familjer. Och familjer vet vi ju alla att man kan bryta med.
Trumps valvinst 2016 var så ofattbar att vi som världssamhälle utvecklat en besatthet kring att förstå patologin bakom en sådan person. Hur kunde någon som så illa döljer sina illvilliga avsikter vinna människors hjärtan och respekt? Netflix senaste seriemördardokumentär handlar om Richard Ramirez, ”Nightstalker”, som satte skräck i Los Angeles under 1980-talet med ett modus operandi som gjorde honom svår att fånga. Ramirez verkade nämligen döda alla han kom åt. Trots det är han tidernas kanske mest populära seriemördare bland kvinnor. Trots hans uppenbara våldspotential och med all säkerhet en eller två diagnoser som grund för hans handlingar så drogs kvinnor till Ramirez.
Vi förändrar inte samhället genom att välja rätt partner eller rätt ledare. Samhället förändras av att utövare av våld och korruption hålls ansvariga och att politiska system ändras så att vissa handlingar och politik inte längre är acceptabla eller möjliggörs.
amra.bajric@opulens.se
