Lisa Ridzéns debutroman präglas av värme och ömsinthet

Litteratur.
DEBUTROMAN. Bo Bjelvehammar har med stor behållning läst Lisa Ridzéns debutroman ”Tranorna flyger söderut”. Han konstaterar att hennes porträtt av huvudpersonen är fullt av värme och innerlig ömsinthet.
Omslaget till Lisa Ridzéns debutroman.

DEBUTROMAN. Bo Bjelvehammar har med stor behållning läst Lisa Ridzéns debutroman ”Tranorna flyger söderut”. Han konstaterar att hennes porträtt av huvudpersonen är fullt av värme och innerlig ömsinthet.

Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén
Bokförlaget Forum

Lisa Ridzén är doktorand i sociologi och hon arbetar i sin forskning med begrepp som maskulinitet och mansroller. Det handlar om hur män visar och hanterar sina känslor.

Hon har en geografisk utgångspunkt i den norrländska landsbygden och bor i en by utanför Östersund.

Ridzéns debutroman skildrar relationer inom familjen. Viktiga teman är anknytning, frihet, värdighet och självständighet. Därtill också detta med känslor, särskilt mellan far och son.

I livets slutskede

I centrum för berättelsen finns Bo Andersson. En äldre man som lever ett liv i ensamhet och stillhet, han väntar mest på hemtjänsten och att livet ska ta slut.

Det är ytterst lite av rörelse och riktning. Men hemtjänsten har betydelse och gör skillnad, särskilt Ingrid, Johanna och Kalle, de är både lyhörda och bestämda. Inga goda egenskaper har Eva-Lena, hon är en skräcködla, ett monster.

Livskamraten

Bos livskamrat sedan mer än sextio år kunde inte bo kvar hemma, demensens dimmor och slöjor blev för besvärande, de skylde de flesta verkligheter. Men hon lever ständigt bredvid Bo, på ett annat sätt. Hon är också närvarande i hans drömmar och hans slummertillvaro på kökssoffan.

En långvarig vänskap

Bo har en vän, som han håller av mer än andra, det är Ture Lindman, det har att vårda tillsammans en mer än femtioårig vänskap, de gör det med både försiktighet och respekt.

Det är en ömsint gestaltad relation.

När Ture dör, dör även en bit av Bo.

Ett älskat husdjur

Nu är Bo ändå aldrig helt ensam. Han har nämligen sin älskade jämthund Sixten, som förstår honom bäst. Han orkar inte längre ta långa turer med Sixten, men särskilt Ingrid hjälper honom med det. I flera avseenden är hon en god människa.

En son som lägger sig i

Men Sixten är också problemet, genom att Bos son Hans lägger sig i detta med hunden och mycket annat. Hans vill beröva honom hans självbestämmande och ifrågasätter ständigt hans egna beslut.

Bo kan inte längre sköta Sixten, han behöver vara i en familj, som har mera tid och ork med honom, allt enligt Hans. Det blir också så, att Sixten skiljs från Bo – det är den mest smärtsamma läsningen i hela romanen.

Kommunikationsproblem

Bo och Hans kan inte nå varandra, de kan inte visa varandra sina känslor, inte heller uttrycka dem i ord. Så var det även med Bos relation till sin egen far, gubben, som han benämns i boken.

Gubben är i detta sammanhang ett nedsättande ord.

Det är kvinnorna som står för kompromisserna och förhandlingarna.

Den yttersta dagen

Det ska sägas att det sker förändringar mellan Hans och Bo före den yttersta dagen. Den dagen när tranorna flyger söderut somnar Bo in i lugn och ro, han reser åt sitt håll.

Ett varmt porträtt

Nina Ridzéns porträtt av huvudpersonen Bo Andersson är fullt av värme och innerlig ömsinthet. Ridzén skriver på ett språk präglat av närhet och skildrar miljöerna med stor närvaro.

Använd denna bylinebild
BO BJELVEHAMMAR
bo.bjelvehammar@opulens.se

Det senaste från Litteratur

0 0kr