DOKUMENTÄRFILM. Trots viss skepsis kapitulerar Charlotte Wiberg till slut inför två aktuella självbiografiska dokumentärfilmer. Det är filmer som handlar om sexuella övergrepp i det förflutna och där kameran blir ett verktyg för traumabehandling.
HELGPORTRÄTTET. Förra veckan debuterade Niko Erfani med sin diktsamling varv på Albert Bonniers Förlag. En bok om trauma som går i arv inom familjen, varv på varv. Här berättar hon om sin debut och relation till poesin.
PROSA. Sandra Lillebø kunde gott ha struntat i metanivån och litat på att skildringen av det utsatta barnet och den posttraumatiserade vuxna skulle bära sig själv, anser Anna Remmets som läst romandebutantens bok Sakernas tillstånd.
FOLKMORD. En del vill bara glömma och gå vidare, för andra hjälper det att prata och minnas. Vad får brott mot mänskligheten för konsekvenser? Det är en av frågorna som undersöks i en ny utställning på Mångkulturellt centrum i Fittja.
PREMIÄR. På fredag är det premiär för den prisbelönade pjäsen Ambulans på Dramaten. En föreställning om våld mot kvinnor, som undersöker underjorden av vårt medvetna och följer traumats olika faser genom dramaturgin.
GRIPANDE. Få se om hundarna är snälla ikväll av Marie-Louise Ekman är en ömsint, gripande och vacker skildring av kärleken och banden mellan två människor. En uppvisning i uppriktighet, närhet och stor kärlek, skriver Bo Bjelvehammar.
TRAUMA. Det är berörande att följa Sigrid Rausings reflektioner över det trauma som drabbat hennes familj och som fortsätter att hålla den hårt sluten i sitt grepp, skriver Elisabeth Brännström i sin recension av Malström.
LIVSHISTORIA. ”Språket är i sin skenbara enkelhet så personligt närvarande, i de avskalade beskrivningarna, att några få koncentrerade meningar säger mer än den samlade Förintelseforskningen”. Cecilia Persson recenserar Marceline Loridan-Ivens memoar.
HJÄRTSKÄRANDE. ”Kvinnorna ses som anomalier när de deltar i det våld som kriget föreskriver och förväntas sedan att utan svårigheter gå tillbaka till den vårdande rollen som hustrur och mödrar”, skriver Anna Remmets.
EXISTENS. ”Människan har ingen egen suveränitet ─ existensen är en slags paradoxal pågående gränssituation. När Fjädrar blir en dialogisk text med litteraturteoretiska och psykoanalytiska reflektionsytor så uppstår något intressant”, skriver Cecilia Persson.