En annorlunda sångfågel med trasiga fjädrar

Litteratur

EXISTENS. ”Människan har ingen egen suveränitet ─ existensen är en slags paradoxal pågående gränssituation. När Fjädrar blir en dialogisk text med litteraturteoretiska och psykoanalytiska reflektionsytor så uppstår något intressant”, skriver Cecilia Persson.

Fjädrar av Ursula Scavenius
Modernista (2017)

Litteratur slår an strängar i olika läsare och skapar vibrationer som cirkluerar i blodomloppet. Litteratur kan även upplevas som besk medicin med ett hölje som är svårt att svälja. Författare ingår också i skilda ”litterära familjer” och i Ursula Scavenius familj så går det att höra Elfriede Jelinek, Herta Müller, Josefine Klougart,  André Gide och filmskaparen Catherine Breillat, sitta runt hennes skrivbord och viska saker i öronen.

Ursula Scavenius debutbok Fjädrar blev mycket hyllad när den utkom i Danmark 2015, som nu kommit i svensk översättning. Det är inte alls svårt att förstå varför den har slagit an med så starka strängar hos både kritiker och läsare men hos den här läsaren gör den inte helt självklart det. Boken är elegant skriven och är en uppvisning i stilsäkerhet men kanske är det just ”smartnessen” som är höljet som gör att boken inte riktigt vill lösas upp och börja verka i kroppen?

En ung flicka ställde sig i förra veckan på tågrälsen och likdelarna skulle sedan identifieras av en mamma som hamnade i ett traumatiskt chocktillstånd och ligger nu onårbar och kvider med ett främmande läte. Lässituatonen bör redovisas när man inte är oreserverat positiv till en bok som enligt andra handlar om människans utsatthet, förlust, lust, kamp, död, sjukdom, mutation och apokalyps. Samtidigt ska det då i samma andetag erkännas att Ursula Scavenius vackra gestaltningar av människor som lever i gränslandet mellan natur och kultur och talar med både mänskliga tungor och djuriskt språk ─ kanske är precis just en krossad mors verklighetsupplevelse av ett sönderslaget liv?

Jaget, detet och självet. Det splittrade jaget förslavad under drifter och begär som ska kommuniceras i brutna berättelser. Jacques Lacans ”spegelstadietteori”.  Barnet känner inga gränser och när barnet börjar se sig själv i spegeln blir det en chockerande upplevelse av en diffus ansiktsgräns. Jaget klyvs mellan subjekt och objekt och tvingas se sig själv genom den andres ögon.  Människan har ingen egen suveränitet ─ existensen är en slags paradoxal pågående gränssituation. När Fjädrar blir en dialogisk text med litteraturteoretiska och psykoanalytiska reflektionsytor så uppstår något intressant. Texterna bligar en och en särpräglad språkton omkullkastar och belyser jagets gränssituationer på ett sätt som stimulerar och oroar.

Ett plan brölar över himlen, kaninerna skakar i berggrunden, deras pupiller flackar, nu ser de ängsligt på henne, som om de tror hon kan hjälpa dem.

Höljet är hela kroppen och så hörs Didier Anzieus ”Hudjaget” ─ och kanske är Fjädrar en absurd fantasi om den sårbara och skyddande huden som när den rispas tillräckligt djupt får kroppen att förblöda? I dag är lässituationen en annan och då är det självklarare att ge Ursula Scavenius en påfågelsfjäder i den begåvade litteraturhatten.

 

CECILIA PERSSON

 

 

 

 

 

 

 

Alla artiklar av Cecilia Persson

Det senaste från Litteratur

Läsvärd debutroman

SPRÅKKÄNSLA. Maja Thrane skriver med en säker språkkänsla i en prosalyrisk stil,

Sårig sannsaga

Klubben är en imponerande välskriven bok, grundligt researchad och mycket nyanserad med
Gå till Toppen