TV-SERIE. “Det här är en avsevärt mer realistisk krigsskildring än vad flertalet spelfilmer om andra världskriget kan uppvisa. Den klaustrofobiska känslan påminner om stämningarna i Das Boot.” Clemens Altgård har sett den tyska miniserien Kappvändaren som nu går på SVT.
VINYL. Idag presenterar Jesper Nordström en LP-skiva som är en artefakt från det svunna folkhemmets och den svenska monopoltelevisionens tid. Dansa med tv är skivans titel.
DET OFFENTLIGA RUMMET. Fler gratisplatser där vanliga människor får byta bajsblöjor, där vilsna ungdomar får hänga, pensionärer spela schack och missbrukare värma sig leder inte till samhällets förfall. Tvärtom, skriver Amra Bajric.
REPRISER. En tjugofjärdedel av året 2020 tillhör redan historien och Sveriges Radio sänder fortfarande program efter program som redan upprepade gånger sänts under förra och förrförra och före förrförra året, skriver Vladimir Oravsky.
KONST. Även om antalet röster ökar för SD, har de ännu en bra bit kvar innan den rådande ordningen kan dikteras av sverigedemokrater. Den enda konst som på allvar kan kritisera en ordning, måste ha något att vända sig emot. Och det krävs lite mer subtil kritik än stora vaginaavbildningar, skriver Ida Thunström.
MEDIER. I sina bästa stunder gör medierna något verkligt vettigt av den svåra situationen att i nuet, varje stund och dag göra tillvaron lite mer begriplig och möjlig att orientera sig i, i all sin orimlighet. Det är precis därför jag älskar dem, skriver Mattias Svensson.
PODD. Helena Giertta och Lisa Bjurwald gästas av Svt:s vd Hanna Stjärne och Göteborgs-Tidningens nya chefredaktör Christer El-Mochantaf.
SOLIDARITET. Det största misstaget Vänsterpartiet kan göra är att fortsätta utesluta dem som vill förnya partiets arbete genom att inte främst söka sitt förtroende inåt i det egna kotteriet, utan istället vinna förtroendet utåt, hos dem som behöver vår solidaritet som bäst, såsom förortens kvinnor, skriver Amine Kakabaveh som ikväll gästar programmet Min Sanning i…
KRIS. “Det blir allt svårare för vettiga, balanserade röster att höras; medierna förstår nämligen inte längre deras funktion”, skriver Lisa Bjurwald, som menar att Horace Engdahls kölhalning och stormen kring Jonatan Unges pedofilskämt är exempel på ett medieklimat ur balans.
