CORONAKULTUR. Susanne Liljedahl har sett en aktuell operaföreställning, i pandemitider tillgänglig i streamat skick, om Svenska Akademiens förfall. Hon kommenterar också bakgrunden och den senaste händelseutvecklingen: “Som en flodvåg har krisen i den svenska Akademien svept över i den danska.”
STATSMAN. Lars Djerf har skrivit en stark och uppslagsrik berättelse om en av våra få verkligt stora statsmän, skriver Bo Bjelvehammar, som läst Dag Hammarskjöld – En psykobiografi.
BARNBOKSKLASSIKER. 75-åringen Kulla-Gulla firas ordentligt i år. Böckerna kommer i nyutgåva och i december blir det urpremiär för Kulla-Gulla som pjäs på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Carolina Thelin berättar här om Martha Sandwall-Bergströms flickboksklassiker.
PROSA. Graham Swift har skrivit en fantastisk roman i det lilla formatet, skriver Elisabeth Brännström som läst Här är vi.
DRÖMMAR. Att staten samlar och kontrollerar biometriska data var skrämmande redan före coronapandemin. Lägger man därtill ekonomisk depression, fler och alltmer auktoritära stater, nationalism samt sofistikerad övervakningsteknik riskerar människan att skapa en häxbrygd som kan bli minst lika obehaglig som själva farsoten, skriver Sofia Nerbrand.
TV-SERIE. Nu är äntligen säsong 3 av HBO-serien Westworld här. Clemens Altgård har sett de första tre avsnitten.
CORONA. “Nu kan vem som helst vråla och vräka ut sin oro, förskräckelse och panik, peka ut syndabockar och fuldissa myndigheter, baktala medicinska experter och håna politiker.” Erik Cardelús om att pandemidramatik inte är något nytt under solen men att världens befolkning, till skillnad från under digerdöden och svininfluensan, nu blivit sina egna medieproducenter.
“För min del handlar denna om något mycket vidare och djupare än barn eller barnbarn”, skriver Carsten Palmer Schale i en betraktelse om livets mening.
SVUNNEN TID. På det stora hela är det här en sympatisk, men lite för blek skildring av en svunnen tidsperiod som hade varit betjänt av lite mer blodfulla, levande karaktärer och mer uttrycksfulla och känsloladdade dialoger, skriver Elisabeth Brännström som läst Kurt Bäckströms roman Hoppet är vår vän.
