Från en kobbe i Bohuslän: Makten som gäller

SAMTIDSFUNDERINGAR. Jag blir var och varannan dag djupt och negativt berörd av hur fixerade vid maktinnehav som våra partier idag tycks vara. Är det inte ideologin som gäller? Nej. Makten gäller, skriver Carsten Palmer Schale.

Carsten Palmer Schale är i huvudsak sociolog, och har som sådan varit gästprofessor i Kanada och USA samt gästforskare i flera andra länder. Han har publicerat flera böcker och forskningsrapporter och utöver detta även ungefär 300 dikter och 200 essäer i olika tidskrifter. Under vinjetten Från en kobbe i Bohuslän ger han i krönikeformatet sin syn på världen utifrån hemmahorisonten på Orust.

Just nu funderar jag på vilka grundläggande förändringar vi måste ta itu med i dagens Sverige. Först och främst måste vi förändra vår livsstil, även om det är mycket lättare sagt än gjort. Förbjuda privatbilismen i städerna och tätare regioner. Höja skatten på privata flygresor med 200 procent. Dramatiskt höja alla kapitalskatter. Införa en reell och radikal omfördelning av ekonomiska resurser. Kraftigt banta försvaret i dess nuvarande form. Förstatliga skolan. Förbjuda vinsterna i välfärden. Bekämpa konsumismen, kommersialismen och kapitalismen (i dess nuvarande form). Tala klartext.

I möjligaste mån begränsa härskarteknikerna inom och mellan alla kön och klasser. Bli mer självrannsakande. Mer öppna för humor, ironi och satir. De två sista punkterna måste jag själv naturligtvis arbeta med. Tills vidare hänvisar jag dock till de snart 300 artiklar och essäer jag skrivit om just dessa och näraliggande ämnen, och kräver av mig själv att tänka vidare och djupare.

Just nu funderar jag på vilka andra grundläggande förändringar vi måste ta itu med i dagens Sverige – utöver de jag redan tagit upp. En del av dem har direkt bäring på queerteori och feminism, nationalism och invandrare-integration samt ideologi och väljare.

Judith Butler ses som en av de första teoretiker som lanserade queerteorin. Hennes teoribildning hör hemma i den poststrukturalistiska feminismen med influenser från bland andra Michel Foucault, Sigmund Freud, Jacques Lacan, Louis Althusser, Monique Wittig och Julia Kristeva. Hennes bidrag brukar sammanfattas med att hon genom en ny definition av kön och begär ogiltigförklarade den tidigare feministiska uppdelningen mellan kön (engelskans ‘sex’) och genus (engelskans ‘gender’). Istället menade hon att ‘gender’ i sig implicerar en könstillhörighet och ett heterosexuellt begär.

Hennes fokus ligger på vilka kroppar, begär och liv som genom diskursiva uteslutningsprocesser görs omöjliga genom den hegemoniska definition av kön som hon kallar för den heterosexuella matrisen.

1999 hade jag den stora glädjen att föreläsa inför ett auditorium i Seattle, där bland andra Butler ingick i publiken. Vi kom överens till ca 80 procent. Däremot hade vi delvis olika uppfattningar om biologins roll i ekvationen, och jag hänvisade exempelvis till de Beauvoir och Maurice Merleau-Ponty. Efterhand höll hon delvis med mig. Kroppen är situerad i en social situation. Kroppen finns alltså med i diskursen.

Här i Sverige har jag dock och tyvärr, stött på mer (enligt min mening inskränkt) identitetsfokuserade feminister som värjt sig mot att tala om kroppen. Vidare – och värre – också försökt att bortse från komplikationerna mellan – exempelvis – ”fluid gender” och feminism. I någon mening har väl ända feminismen med kvinnor att göra? Om vi inte tillsammans reder ut frågetecknen inom såväl queerteorierna som feminismerna tror jag, personligen, att vi kommer att halta. I synnerhet inför människor som inte förstår ”språket och begreppen”.

Som jag ser det kan man inte vara internationalist utan att vara (demokratisk) nationalist. Men detta har en stor grupp, som jag förstått det, svårt att hantera. Jag är alltså både icke-chauvinistisk ”konstitutionell nationalist” (Habermas uttryck) och en mycket stark företrädare för internationalism och solidarisk och rättvis globalisering. Alla är inte det. Och jag både förvånas och förtvivlar.

Sveriges ”invandrare” (av olika sorter) kommer, är jag säker på, att vara en grundbult i vår framtida utveckling. Så har det varit förr, och så, tror jag, kommer det att bli. Det stora problemet härvidlag handlar om graden av integration. Och integration har att göra med språk, arbete, fritid och mellanmänskliga möten. Hur många invandrare umgås du med? Jag gissar: få. Alltså! Se din blivande vän i ögonen, och införliva hen i din egen krets. Detta kräver, å andra sidan, att vi måste motverka alla tendenser till klungbildning och kulturella bubblor inom invandrargrupperna i sig själva. I Sverige gäller exempelvis svensk lag.

Jag blir var och varannan dag djupt (och negativt) berörd av hur fixerade vid maktinnehav som våra partier idag tycks vara. Är det inte ideologin som gäller? Nej. Makten gäller. Jag återkommer om detta. Nu är det ju dock så, att allt det jag hävt ur mig pockar på nyanser, repliker och korrektiv. Självklart. Dessutom: allt hänger ju ihop!