ESSÄISTIK. ”Litteraturprofessorn Holms lärdom både vad gäller litteraturen och litteraturvetenskapen framträder tydligt, men på det där behagliga sättet som utmärker god essäkonst,” skriver Anna Remmets, som läst ”Mnemosyne: Nio essäer om skapande” av Birgitta Holm.
INTRODUKTION. Thomas Wihlman ger här en introduktion till fransk chanson och dess mångfald av artister och uttryck.
MINNESAKT. Marcel Prousts minnesakt är inte nostalgi (alltså att det på ett bitterljuvt sätt ”gör ont i själen”). Först har vi den ursprungliga händelsen. Så minnet av den genom Madeleinekakan, en lös gatsten och tusen andra företeelser.
FRANSKA REVOLUTIONEN. Med anledning av att det idag är Frankrikes nationaldag, till minne av initierandet av den franska revolutionen, publicerar vi i dag en text av Jesper Nordström om en bok som förmodligen få nutida läsare har läst: ”Marie-Antoinettes Halsband. En skandal vid Ludvig XVI:s hov”.
ESSÄ. Gunnar Lundin prövar en universalistisk poetik som innehåller en rörelse, ett oavslutat uttryck för en människas väg.
DUELLEN. Länge var duellen ett reellt inslag i Västerlandets kultur. Den som blev förolämpad förolämpade inte tillbaka, ty det var “bara ord”. Istället “kastade han handsken”. Idag kostar det intet (eller obetydligt) att tala illa om en motståndare; man lär inte bli utmanad på duell. Marcel Proust visar i À la recherche du temps perdu…
KRITIK. Gunnar Lundin har umgåtts länge med Marcel Prousts författarskap. När han nu genomfört en omläsning infinner sig kritiska perspektiv på denna omhuldade klassiker. Till exempel insikten om att det finns något isande kallt i Prousts betraktande av andra människor. Likväl finner Lundin också försonande drag.
ROMAN. När Tusquets kom ut med sin bok var det sexuell revolution på gång och man gjorde upp med gamla unkna värderingar. I det ljuset får vi läsa hennes roman, menar Carolina Thelin.
ESSÄ. Idag, den 10 november återutges Marcels Prousts På spaning efter den tid som flytt av Albert Bonniers Förlag. Nu är det är dags för en rättvis läsning av den sju band långa romansviten, anser Torsten Rönnerstrand. “Vad författaren egentligen ville säga blir nämligen inte klart förrän i seriens senare delar,” skriver han bland annat.
