Granne med domkyrkan
TRO & VETANDE. Det är nära. Mycket nära. Det är bara några steg till den stora djupgrått mörknande och överväldigande plats där Gud bor. Crister Enander om avståndet till domkyrkan och till Gud.
Nu är det 2018 och du är din egen Gud
FRAMGÅNGSTEOLOGI. Det uppdagas att en gammal demenssjuk kvinna har sjunkit ner i misär eftersom hemtjänsten har gjort som hon ville. De har inte duschat henne, inte städat, inte slängt gammal möglig mat.
Gud är inte kristen
KYRKOVALET. ”Det är inte lätt att tala om sig själv som kristen när så många fortfarande upplever kyrkan som patriarkalisk, som organiserar sig hierarkiskt, enbart består av äldre men framförallt är fruktansvärt, fruktansvärt tråkig”, skriver Helena Myrstener.
De vanvettiga paradoxerna
KRIGSKULTUR. Bibeln och Koranen uppmanar till krig i Guds namn och vi har hamnat mitt emellan”, skriver Ana Valdés.
”Jag har inget gemensamt med Qatars Emir”
UNIVERSALISM. ”Vad har jag gemensamt med juden?” skrev Kafka i sin dagbok, ”Jag har inte ens något gemensamt med mig själv”. Som uttalande går det naturligtvis att sortera under stackars Franz eviga främlingskap inför mänskligheten – fångad som han var mellan länder och kulturer, en isoleringscell insprängd mellan antisemitism och judendom.
Gud just nu: Tro och alternativa fakta
PÅSKSERIE. Under förra århundradet var förutspåelser om religionernas utdöende inte ovanliga. Nu talar många istället om deras comeback. Niklas Anderberg menar att vår tids ”alternativa fakta” är symptom på att upplysningen nu kan vara på reträtt.
Både Myskristus och Che Guevara-Jesus är moderna påfund
PÅSKSERIE. Under förra århundradet var förutspåelser om religionernas utdöende inte ovanliga. Nu talar många istället om deras comeback.
Gud just nu: Vår tids glömska
PÅSKSERIE. Under förra århundradet var förutspåelser om religionernas utdöende inte ovanliga. Idag talar många istället om deras comeback. Under vinjetten Gud just nu kommer Opulens låta olika röster komma till tals om Guds ställning i vår del av världen idag. Först ut är Marcus Myrbäck.
Var är överklassens Tjuvheder?
KLASS. Rousseau brukade kallas ”förlorarnas Homeros” eftersom han var den förste att se på samhället underifrån. Det viktigaste var för honom inte hur den härskande klassen såg ut eller hur ädel den var, utan istället hur de allra längst ned hade det.