Feministisk filmfestival med temat Moder Jord

Scen & film/Kultur
Montage: Opulens.

FILM. Ingela Brovik rapporterar från Malmö och Ifema 2020: Sveriges äldsta kvinnofilmfestival.

 

Sveriges äldsta feministiska filmfestival, International Female Film Festival Malmö (Ifema) arrangeras i år för fjortonde gången och inleddes den 12 februari.

En engagerad kvinna får i uppdrag att företräda tolv arbetare som förlorat sina jobb, men hon får inte tala i det officiella sammanhanget – detta för att hon är kvinna. Det är Sverige i början på 1900-talet, kvinnan är Moa Martinson, som Maj Wechselmann berättar om i sin nya dokumentärfilm Moa Martinson – landsmodern. Filmen inledde årets Ifema.

Moa Martinson – landsmodern är en utmärkt dokumentär om kvinnans situation i det blivande svenska folkhemmet, där det rådde brist på rättvisa. Detta var något som Moa Martinsson ägnade mycket kraft åt i sitt arbete som författare och hon nådde ut till svenska kvinnor och förändrade Sverige, till det bättre. Maj Wechselmann, som gjort drygt 60 filmer, arbetar i samma anda som Martinsson – mot orättvisor, förtryck och krig. Hennes senaste dokumentär hade urpremiär på nyligen avslutade Göteborg Film Festival,  Atomen i människans tjänst, en angelägen film om utvecklingen av atombomben i USA och i Sverige. Filmen visar bland annat hur svensk atombombsforskning skulle hemlighållas för svenska medborgare.

Maj Wechselmann borde uppmärksammas för sitt exceptionella filmarbete, varför inte på nästa Ifema?

Den officiella invigningen skedde dagen efter startdatum, detta med en antologifilm från Nya Zeeland, Vai. Filmen är skapad av åtta kvinnliga filmare från öar i Stilla Havet som gått samman och gestaltat den upproriska Vai – från flicka till 80-årig kvinna. Vai, som betyder vatten på maori-språket, består av åtta kortfilmer från sju olika länder i Stillahavsområdet med temat kvinnlig frigörelse. Det är en originell film som ger nya perspektiv, med humor och viss ilska, över sakernas tillstånd.

En av de nya  skånska dokumentärfilmerna som visas på filmfestivalen är Den sista cirkusprinsessan i regi av Åsa Sjöström. Filmen handlar om den unga Simona, sjunde generationen i cirkusfamiljen Rhodin, som driver cirkusen tillsammans med sin starka mamma och med sin mormor som var stjärnan då cirkus Rhodin turnerade runt i hela Europa. Nu reser de runt i södra Sverige, gärna i Skåne. Vi får följa familjens historia med filmklipp från 1900-talets turnéer. Dokumentären är suveränt klippt av Erik Bäfving, en av svensk dokumentärfilms bästa i sitt slag. Bäfving är även manusförfattare till filmen, en film som speglar tidsandan, nu och då, med lyhörd intensitet. Filmen visar hur cirkuslivet gått från patriarkal struktur till nu, tufft matriarkat.

 

Amanda Kernell, som debuterade 2017 med Sameblod, har med sin nya film Charter skapat en intensiv familjethriller. En mamma vill efter en separation ha tillbaka relationen med sina barn och tar till drastiska metoder,som skapar problem, ambivalens och oförutsägbarhet. Filmen är skickligt gjord. En av många intressanta filmer på årets Ifema, där en av höjdpunkterna är kortfilmsprogrammet som avslutade filmfestivalen med ett spännande urval. Det var mycket olika filmer i format, tema, utformning.

En av de kortfilmer som sticker ut mest är Mössor och mens i regi av Astrid Askberger och Stine Marcinkowski Pettersson. Det rör sig om en dokumentärfilm om dansaren Stine Marcinkowski. Marcinkowski brukar plocka upp mössor som folk tappat på gatan, och till slut har hon lika många mössor som dagarna i en genomsnittlig menscykel. Hon hänger upp mössorna på en lina och börjar dansa nära kajen vid hamnen (i Göteborg). Det är en helt osannolikt rolig dokumentärfilm om mössor ur en kvinnlig synvinkel. En annan minnesvärd film är Jenifer Malmqvists Min värld i din, en novellfilm på 29 minuter. Filmen handlar om två unga kvinnor som blivit kära i varandra, men Shams har inte berättat för Stella att hon, Shams, är papperslös och söker asyl.

Ett starkt drama gjord med största möjliga intensitet, kraft och närhet. En film som gestaltar tidsandan, kongenialt. En av de 40 filmer från 34 olika länder med det omtvistade temat Moder Jord, i vår tid av brinnande skogar, klimatångest, faktaresistenta makthavare.

INGELA BROVIK

 

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Kultur