LYRIK. Varje dag under Opulens höstlov publicerar vi en diktväxling mellan poeterna Sam Carlquist och Bengt O Björklund. Detta är den fjärde delen av åtta.
Växeldikter #4
S:
Varje dag är en förövning till nästa.
Så varje ord – ett utrop, en förbannelse, en sång –
är skisser till det vi drömmer om att uppnå.
Barnet i oss vill bli vuxet;
den vuxne skapar ritualer och symboler –
vill hinna fram.
Vill se sitt avtryck innan klockan ringer.
B:
att ständigt vända sig in mot det hårda regnet
att lyssna som bara ett barn kan
är ett slags avsked i brustna toner
droppars färd mot grönskan
i det grå ljusets farväl
är att lägga det förflutna som små stenar
i en liten hög vid dörren
vid tröskeln ropar glömskan på dig
S:
Det finns naturligtvis en avsikt –
en varning, tröst eller signal –
i att det gömda barnet i oss talar högre nu.
Att det visar oss regn och växter –
att minnas hur vi en gång såg dem.
Att lindra oron; hindra bilden av en själv som äldre ek
som söver de andra för den längre natten.
B:
dagtid drar sig de onda träden undan
för att dölja hat och avund
ålderdomliga barn som glömt ljuset
rider såriga maror genom sömnen
det finns så många hav och stängda dörrar
någon drar för ridåerna och mörkret faller
in i den utmätta tidens förfall
info@opulens.se
info@opulens.se
