Två stjärnstopp från ingenting

Prosa & poesi/Kultur
Illustration: C Altgård / Opulens

LYRIK. Idag presenterar vi lyrik av Michael Nyhaga, som vid flera tillfällen medverkat med texter i Opulens.  ”Jag brukar också tänka på paradoxer / hur de skapas av ord som alla, allting, ingenting,” skriver han bland annat.

 

 

Michael Nyhaga är frilansskribent och författare. Född 1963 och bor i Stockholm. Han debuterade 2004 med filosofiboken Man kan inte vara skeptiker när det gäller sanning (Symposion). 2007 kom hans första skönlitterära bok ut, kortromanen Lika svårt som det är sällsynt (King Ink). Han har tidigare publicerat dikter i engelskspråkiga Pif Magazine.

I

Sorgen är odelbar
sticker upp som ett torn ur gräset
och alla dessa båtar som ger sig av
i skilda riktningar
Du sa att de skulle komma tillbaka
men vi ser bara akterskum
ständigt föränderligt som eldsflammor
aldrig något som återvänder
dit det en gång varit

Natten kryper fram och månen hänger i fönstret
det periodiska systemet
den systematiska galenskapen
bambuspön som gnisslar när de rör sig mot varandra
blommorna som andas
i en parallell, men mycket påtaglig, verklighet

Om jag varit en annan
lyft mig själv i håret och så vidare
nynnat när jag kokat kaffe
lyssnat på Ekot
så där som du ville
skulle vi inte vara här nu
Du skulle inte stå där vid diskbänken
händerna i bakfickorna
pengar på låsta konton
Du skulle vara ute på gatan
och dela ut mycket små lappar
till alla som gick förbi

 

II

Jag tänker på bältet som dras åt runt oss
mer och mer för varje år
Jag tänker att det håller oss kvar
i kulturen
i små silverlådor
inköpta på den lokala loppmarknaden

Jag brukar också tänka på paradoxer
hur de skapas av ord som alla, allting, ingenting
och sedan vad Spinoza sa
Du kan bara uppleva något som begränsat från utsidan

Döden förändrades
den blev allt mer acceptabel
men också svårare ju närmare den kom

När vi var unga och liftade i Europa
och inga bilar syntes
brukade du stoppa ner handen i byxorna
jag sa att ingen skulle plocka upp oss om du gjorde så
men du vinkade bara avvärjande
Någonstans i Tyskland
i det grå diset av dimma och asfalt
fanns en pil på marken
tre pinnar pekade mot en stig in bland träden
Jag kunde höra dig ropa
när jag satt kvar och väntade i diket

Till slut reste jag mig och
gick igenom skogen
eklöven var frasiga av frost
det luktade hjort och grävling
vinden friskade i från väst
och där stod du
uppe på däck
två stjärnstopp från ingenting

MICHAEL NYHAGA
Följ oss eller gilla artikeln:
Prenumerera gratis
Twitter
Instagram
RSS

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Kultur

Om Sara Danius

BRILJANS. Hellre skulle jag, för att sammanfatta hennes briljans, låna några ord
Gå till Toppen