Liv i Kosmos: Banko

Prosa & poesi.
Planeten Banko. (Illustration/copyright: Igor Wombolowski)

RYMDCIVILISATIONER. I denna veckas avsnitt av Liv i Kosmos berättar Max Melgar om universums Fort Knox, planeten Banko.

Varje ekonomiskt fungerande civilisation i kosmos har som bekant en guldreserv. Åtminstone var det så tidigare då varje planet med självaktning förfogade över just en sådan. Idag är det inte riktigt så. Allt fler outsourcar nämligen ansvaret för och förvaringen av sin guldreserv. Och den plats där allt guld hamnar är planeten Banko vars storlek är tre gånger så stor som Mars. Men till skillnad från Mars har den här planeten palmbeströdda finkorniga sandstränder samt sol och värme året om.

Dock finns det ingen turism på Banko eftersom det råder stränga regler och lagar på planeten som omöjliggör sightseeing och andra lättsinniga förlustelser. Kort sagt – allt som rör turism likställs med underrättelseaktiviteter av främmande makt. Endast invånarna har vissa privilegier; men även för dem är rätten att lapa sol och semestra på stränder reglerade. Jag kan här i förbigående inflika att samtliga invånare har frivilliga – i vissa fall påtvingade – examina i ämnena diskretion och kosmisk ekonomi, även om de endast utför mindre kvalificerade arbeten.

Anledningen till att planeten Banko har blivit universums Fort Knox är helt enkelt dess komparativa fördel. Grundaren av den interplanetariska guldreserven är Pecunix de Avarus – en handelsresande i exotiska tyger som sedermera sadlade om till bankir – och insåg, likt 1800-tals nationalekonomen Ricardo på jorden, nyttan med komparativa fördelar. Som planet är Banko en enda stor komparativ fördel.

För att komma dit måste man ta sig förbi ett enormt asteroidbälte vilket ger planeten ett skydd mot ovälkomna gäster, och som om inte detta vore nog så måste man därtill navigera – med stor precision – förbi fyra nyckfulla svarta hål. Men den verkligt stora komparativa fördelen är planetens naturliga djupa gångar och ihåligheter i en urgammal extremt hård berggrund. Det rör sig om en grund som består till 80 procent av mineraler som Lonsdaleit, Wurtzit-bornitrid och Diamant. Det vill säga att tusentals planeters guldreserver är nedschaktade i en berggrund som gör att de är väl skyddade av mineralernas hårda hölje av komplexa kristallstrukturer. Och det var just denna komparativa fördel som fick Pecunix de Avarus att specialisera sig på förvaltning av guldreserver.

I samband med att en planet överräcker sin guldreserv i Bankos händer så kan den överlämnade planetens invånare lugnt luta sig tillbaka då man vet att sedan starten av guldreservsplanetens verksamhet – 200 miljoner år sedan; ungefär vid den tidpunkten då dinosaurier sprang omkring på jorden – har Banko med framgång förvaltat de guldreserver som de har blivit anförtrodda av tusentals civilisationer.

I övrigt kan tilläggas att Banko har universums starkaste rymdförsvar; bland annat en åttio meter lång jetstrålekanon som skulle kunna få megaplaneter, som är 1 000 gånger större än Jupiter, att förvandlas – på en mikrosekund – till en lätt dimma av gas och damm. Dess bättre har den kanonen ännu inte behövts tas i bruk. Dessutom har Banko en av kosmos mest diskreta för att inte säga osynliga underrättelsetjänster vars verksamheter sträcker sig 50 miljoner ljusår åt alla håll. Inget undgår den och enligt ryktet har den avstyrt – eller rättare sagt likviderat – samtliga angrepp som riktats mot Banko. Nämnas ska i detta sammanhang att mottot för underrättelsetjänsten är esse non videri – att verka utan att synas.

Underrättelsetjänsten har också kommit väl till pass vad anbelangar planetens enorma bankväsende. Banko lånar nämligen ut till planeter i universum som har ett besvärligt likvidunderskott. Och de har i princip inga kreditförluster då de i låneavtalen har klausuler – diskreta och juridiskt finstilta – vilka möjliggör för dem att ta över en del av insolventa planeters guldreserv som finns påpassligt magasinerade i Bankos underjordiska valv. Faktum är att Banko i många fall äger delar av låntagarnas planeter.

Som kuriosa kan nämnas att Bankos förmögenhet – som stadigt växer genom bankväsendets ränteinkomster – uppgår till en sådan hisklig summa att den skulle kunna finansiera ett nytt av Gud instiftat universum, vilket skulle vara en fantastisk investering för Banko då den skulle fördubbla lånemarknaden. Det finns emellertid faror förknippade med ett sådant upplägg då ingen vill ha Gud som gäldenär, åtminstone inte Gamla Testamentets vredgade Gud som inte drar sig för att skoningslöst utplåna allt och alla som avviker från dennes fullkomligt outgrundliga plan.

MAX MELGAR
info@opulens.se
Anmäl dig här för att bevaka Max Melgars artiklar:

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Prosa & poesi

0 0kr