PROSA. Littestraden är tillbaka efter ett sommaruppehåll. Vi inleder höstsäsongen med novellen ”Ekivoka Föreställningar” av Ronny Söderlind.
Ronny Söderlind har varit publicerad i Littestraden ett par gånger tidigare med bland annat novellen Brev till återförening. Nu inleder vi hösten med den nya novellen Ekivoka Föreställningar som handlar om det udda paret Lars Görans och Rolands äventyr på en marknad. Söderlind har också publicerats i tidskrifter såsom Provins, Ord och Bild, Horisont och Ordfront Magasin och 2025 vann han skrivtävlingen Vingpennan.
CAROLINA THELIN
Ekivoka Föreställningar
Så småningom kom de till den stora och berömda marknaden, gömde tält och packning i en skogsdunge och ronderade bland marknadsstånd och krämare. De utgjorde ett udda par. Lars Görans nära en och nittio borde ge uppmärksamhet vart han kom, men han märktes sällan när han lunsade fram med hängande armar, något framåtböjd med halvöppen mun eftersom han hade en lättare form av astma.
Bredvid honom eller en bit före kom Roland med något forcerad gång. En trång kavaj spände över en begynnande ölmage. Han höll modet uppe med leenden men undvek människors blickar. Ibland sa han något för understödja Lars Göran som med jämna mellanrum föll ner i gnällighet när omgivningen inte passade eller då han var hungrig.
De passerade en lång rad marknadsstånd och kom in i området med åkattraktioner. Kring dem stojade ungdomar utan att ge det märkliga paret särskild uppmärksamhet. Lars Göran muttrade något när de manglade sig igenom ett alltmer förtätat folkhav. Några tjugoåriga flickor kom i deras väg och viftade undan Lars Görans tafatta försök till kontakt. De använde sig av någon sorts arrogant feminism vilket också stod på en t-shirt, och deras svartuschade ögon befrämjade ingen närmare kontakt, om de nu fantiserat om något annat.
”De är för unga för dig Lars Göran” sa Roland och drog honom mot tombolastånden och några enorma nallebjörnar. ”Vi måste röra oss bland mer mogna kvinnor.” Han tittade på Lars Göran som nu parkerat sig framför en rosa meterstor björn stod som han brukade med hängande armar och halvöppen mun.
”Men som du står, känns det attraktivt?” Roland ryckte i honom. ”Du måste hävda din självsäkerhet. Ut med bröstet, stäng munnen.”
Sakta flyttade Lars Göran handen till bakfickan där han förvarade cigarillerna. Fiskade upp en och öppnade tändsticksasken. Det tog en stund eftersom han alltid valde en sticka mycket noggrant. Långsamt rotade han med pekfingret innan han kunde repa eld med rätt pinne.
”Vi kan gå in där” sa han och nickade mot Ekivoka Föreställningar, något som utlovade kvinnors behag och hemligheter. Lars Göran undrade om de visade underliven också men Roland var tveksam. Däremot uppträdde en trollkarl och för den sakens skull köpte han två biljetter och fick en plats på första raden. Lars Göran hade tillfället till ära tagit på sig sina stora glasögon och såg nu än mer grotesk ut när han redan inför trollkarlen satt med bakåtböjt huvud och halvöppen mun. Roland sjönk ner i stolen aningen obekväm och följde trollkarlens rörelser. De var mediokra och tricken gamla och meningslösa. En boll trollades fram. En pinne blev en blomma.
Bakom dem satt ett gäng ungdomar och förde liv. Flickorna var dominanta och gapiga, skrek att de ville se porr nu och ut med trollkarlen. Pojkarna i gänget tog det lugnare, satt avslappnat och log åt spektaklet och försökte se världsvana ut. Rätt som det var kliade en av flickorna Lars Göran en lång stund i huvudet och alla hånskrattade. Det var hon med t-shirten. Roland vände sig om och försökte ge onda ögat, men det resulterade i att även han blev kliad. Båda satt nu oförmögna att göra något när kliandet pågick, men när två kvinnor kom in på scenen upphörde det och ett stort jubel rullade genom tältet.
De var två äldre något skrynkliga damer som visade brösten och juckade med underliven. Lars Göran gapade ännu mer samtidigt som en långsmal salivsträng vandrade ner från mungipan. Roland skruvade obekvämt på sig och kunde inte annat än konstatera att han fått en märkbar och envis erektion. Kvinnorna passerade på scenen fram och tillbaka med stannade till just vid Roland och Lars Göran, som om de ville tillföra dofter till de intresserade herrarna på första raden.
Roland kunde inte motstå att föra ner handen under byxorna för att massera sig en aning. Utan att märka det måste han börjat med mekaniska rörelser och det noterade naturligtvis flickan bakom som böjde sig fram och sa något så att han kände värmen från hennes utandning. I detsamma fick han utlösning och fick sitta föreställningen ut med en ansenlig mängd kletig massa i handflatan.
Flickorna bakom fnissade och Roland fick för sig att de sa något om onani och vilket äckel, men han var tveksam till att ha hört rätt. När gick ut blev det trängsel och Roland passade på att stryka av satsen mot en flickas jeansjacka och hon måste ha noterat det som en naturlig kontakt i trängseln för hon avbröt inte tjattret med väninnorna.
De blev stående mellan två marknadsstånd och Lars Göran rotade i tändsticksasken en lång stund innan han bestämde sig och tände sin cigarill. Roland kramade en snus och fick den på plats. De jäktade inte utan stod länge och andades in föreställningen. Lars Göran ville veta vad den ena kvinnan vägde, hon med röda trosor och lite skrynkligt maghäng. Roland tippade inte över sjuttio för hon var runt en och sextioåtta.
”Blev du upphetsad?” frågade Lars Göran.
”Inte särskilt” svarade Roland.
Då kom flickorna med sina världsvana pojkvänner. Roland drog Lars Göran i armen och de smet in mellan de båda torgstånden. När gruppen passerade vilt pladdrande såg Roland att en av flickorna hade en fläck i jeansjackan. Han hade åtminstone satt något spår denna kväll och tänkte att i säden speglades marknadens ljus i rött blått och gult, och även skriken från den lilla bergochdalbanan blandade sig i och gav liv åt befläckelsen.
De befann sig dock på obehörig mark och Lars Göran råkade trampa på något så att duken till ståndet vajade till, en mörkmustig man kom och väste något på danska och Lars Göran, som hade danska föräldrar, väste tillbaka. Innan handgemänget skulle till att starta hade de dock flytt fältet och Lars Göran ropade till mannen: Undskyld, vi er fredelige mennesker, men de jagades bort och fick lugn först vid nästa marknadskvarter.
Där blev det en stunds palaver eftersom Lars Göran plötsligt kom på att han inte ätit på tre timmar. Roland, som inte var lika matglad, tog upp vinflaskan de bar i en konsumkasse och tillät sig två tre djupa klunkar, drog sedan baksidan av handen över munnen och smackade belåtet. Vid det laget var Lars Göran så uppretad av både hunger och av Rolands beteende, att han andades stötvis och var nära att framkalla en av sina astmaattacker.
”Lugn” sa Roland. ”Vi köper kycklingnaggets, det finns ju en vagn här bakom.” De gick dit och under tiden försökte Roland få Lars Göran på andra tankar genom att berömma hans agerande gentemot den danska torghandlaren och försökte även säga något på danska.
”Undskyld, vi er fredelige mennesker” sa han och la handen över Rolands axlar. ”Vi är sannerligen det, fredlige mennesker.”
Senare, när de gått några varv på marknaden, satte de sig avsides och småpratade om sina skrivprojekt. Båda hade författarambitioner med noveller som de skickat in till tidskrifter, dock utan större framgångar. Nu visste de att romaner skulle de skriva, om de bara kunde komma på något bra projekt. Lars Göran påstod att han skrivit tjugo sidor och det irriterade Roland som inte skrivit annat än några lösa anteckningar.
”Jag ska väl börja” muttrade han.
”Vi får ta nya tag. Efter det här får vi ta nya tag.”
Därefter började Lars Göran prata om sin längtan efter närhet och om flickan som kliade dem i huvudet. Det var ett kontaktförsök, ville han bestämt ha det till, men Roland skrattade och sa att det var det inte. Flickan mobbade dem, det måste han förstå.
”Ska vi söka upp henne, så vi får prata.”
”Vad ska vi prata med henne om. Hon har sitt gäng. Det går inte spräcka den vänskapscirkeln det förstår du väl. Vi två, luffare, kommer inte nära sådana människor.”
”Det kunde vara en intressehandling att hon kliade oss i huvudet. Visst kunde det?
”Absolut Lars Göran” sa Roland och tog Lars Göran på överarmen. ”Det kunde varit det, i en annan värld i en annan tid.”
Strax efter midnatt kom de till utkanten av marknaden där de lockades av lampor i olika kulörer och kvinnor med stora kjolar som satt och rökte och visslade på dem. Någon räckte fram en kortlek och kom med ett erbjudande om spådomar, men de skrattade åt detta och tog riktning en bit nedåt gatan mot ännu en erotisk scen men allt verkade överståndet. Här försäkrade en handskriven lapp vackra kvinnor utan störande trollkarlar. De kikade in och längre in satt ett gäng och groggade och en man grälade högljutt på dem.
Lars Göran ställde sig som han brukade göra helt ogenerat och glodde på sällskapet, munnen föll ner och armarna hängde slappa. Vad söks hördes en manlig röst och Lars Göran svarade Trevnad. Därefter var det som om han svaldes av det stora tältet. Sorlet stillande och några mjuka kvinnoröster tog vid. En man schasade bort Roland och skrek att om han inte hade ärende kunde han gå, eller vänta på sin vän längre ner.
Vilket han gjorde. Strax kom han till en skylt där det stod Ambulerande Visdomsförättare men inget mer, och han kikade in bakom en tältduk utan resultat. När han skulle gå klev en man ut med pipskägg och hög hatt och välkomnade honom till en säng, eller vad man kunde säga en Freudsoffa och där blev han liggande någon halvtimme medan mannen mässade visdomar i örat och slog på en stor cymbal av något slag. Det var osammanhängande meningar kring universum och kraften i alltings gemensamma nämnare.
Roland blev en femhundring fattigare men när han steg ut på marknadsgatan kände han sig märkligt befriad, som om natten släppt en livrem som legat spänd över kroppen. Lars Göran stod en bit bort, rufsig och förskräckt.
”Vad har hänt, Lars Göran?”
”De satt på mig. Två damer.”
Bakom honom uppenbarade sig samma man som kört iväg Roland. Han stod överdrivet kaxigt med händerna i kors. ”Halva summan saknas” sa han.
”Hur mycket är han skyldig?” Roland plockade upp mobilen eftersom kontanterna började ta slut. I vanlig ordning fick han rädda Lars Göran ekonomiskt. Det krånglade en stund innan summan pep iväg och när han skulle gå uppenbarade sig mannen med pipskägget överraskande ur tältskuggan, han gick fram till Roland och la sin hand på hans axel. Därefter stirrade han en lång stund på honom medan han nickade långsamt. Till slut sa han bara ha en trevlig natt min vän och Roland skyndade ner till Lars Göran och så vandrade de vidare utan kommentera vad de varit med om.
Det tog en stund att hitta ett stånd med kycklingnaggets.
”Nattligt stånd” skojade Roland. ”Berätta nu, vad hände där inne?”
Lars Göran hukade sig över kycklingbitarna och plockade in den ena efter den andra i munnen. Till slut sa han att de bara satt på honom, vad man kan kalla samlag förekom inte.
”Varför? Du betalade ju för att utnyttja kvinnorna.”
”Nä jag fick massage i stället. Det var det enda som stod på menyn tydligen.” Maten dolde hans ord, försvann i sväljljud och tuggande, men så fortsatte han ”De satt på mig så jag knappt kunde andas. Det var som om smärtan och paniken gav kraft på något sätt. Oss emellan, ja jag fick utlösning. Kvinnorna berömde mig, de sa att jag varit duktig.
”Herregud. Du blev lurad.”
”Nä lurad vet jag inte.”
”De var ju prostituerade.”
”Ja det är klart. Vad trodde du? Tack för att du betalade förresten. Den där mannen var inte så trevlig.”
”Femtonhundra spänn för något du kan göra med ena handen. Moraliskt förkastligt, Lars Göran, utnyttjande av kvinnor i svår situation.”
”Sexshowen då” sa Lars Göran med grinig röst. ”En del som skulle kalla det för ren prostitution.”
De begav sig neråt marknaden och stämningen var dämpad men snart började Lars Göran ovanligt nog gnola på en melodi som om han var märkligt avslappnad. Roland kände också en ton som om cymbalen dröjde sig kvar och masserade upp hela hans sorgsna bröstkorg. Lars Göran borde gå till cymbalmannen, han med sina luftrör.
Senare såg de kvinnan som kliat dem i huvudet stå och röka vid en bajamaja. De lufsade fram men hon himlade med ögonen och tittade åt andra håll med sina kolsvarta tuschögon, skrek till någon i bajamajan att det var två luffare där och att hon måste skynda sig.
”Vad vill ni?” frågade hon. Brösten svajade under t-shirten och Roland läste än en gång orden om Arrogant Feminism och så tittade han noggrant på hennes jeansjacka. ”Mina killkompisar är i närheten” sa hon snabbt.
”Du har en fläck på jackan” sa Roland och pekade. Kvinnan försökte att inte bry sig men sedan tog nyfikenheten över och hon tittade.
”En fläck på vänster sida. En dyr jacka va?”
Lars Göran som inte förstod någonting tog upp sin bricanyl och puffade några gånger.
”Lite längre ner” fortsatte Roland. ”En elak fläck du.”
Kvinnan raspade sin långa pekfingernagel och hämtade sedan saliv några gånger från munnen eftersom hon verkligen var störd över fläcken. Hon svor och så förde hon upp pekfingret igen och suttade innan hon fortsatte gno.
Ingen större bakterieskräck, tänkte Roland som la handen på Lars Görans axel för att de skulle gå. Men Lars Göran tittade djupt i en tändsticksask och rotade långsamt med toppen av pekfingret efter just den sticka som var avsedd att tända hans cigarill, och när han väl tänt den stod han still för han gick aldrig när han rökte, aldrig någonsin.
”Du ska bara veta vad du fått i munnen” sa Roland och kvinnan stannade upp och fann sig inte i vare sig ord eller handling.
De båda luffarna vandrade nedåt förbi alla bajamajorna och efter ett tag hördes två riktiga vrålflabb, och den ene något längre la handen över axeln på den något kortare och så försvann de bland människorna i ett makligt tempo.
info@opulens.se
