OMSTÄLLNING. “Utställningen som det reklamerades för hade inte ställts i ordning, arrangerats, hängts upp eller ombesörjts, nej – den hade KURATERATS. En människa som fixar sådant kallas inte längre en utställningskommissarie”, skriver Ivo Holmqvist.
MENING. “Men saker faller också på plats. En kväll beger jag mig till en för Documenta åter i bruk tagen utomhusbiograf för att se Douglas Gordons film I Had Nowhere to Go om experimentfilmaren Jonas Mekas”, skriver Andreas Engström.
REFLEKTION. ”Han tog ned sin Gud i sitt eget dike och fann någon som vandrade med honom. Som om Gud var en tom gestalt som gav rörelse åt viljelösheten”, skriver Per-Johan Wilhelmsson om författaren Bertil Malmberg.
ARBETE. Trivs du på jobbet? Det är en central fråga eftersom vi ägnar mycket tid och energi på våra arbeten. Det är där vi interagerar med många människor, utvecklas – eller stagnerar. Huruvida vi har ett jobb påverkar inte bara privatekonomin utan också välmåendet.
BREVVÄXLING. På grund av allvarlig sjukdom har vår brevväxling mellan Crister Enander och Kristian Lundberg haft uppehåll. Men nu är Enander tillbaka och vi fortsätter detta tankeutbyte om hur det står till i vårt samhälle, dess institutioner och vart vi är på väg.
DRAMATIK. “Man går igång genom att locka tre författare att ta sig an var sin rollgestalt hos Ibsen och fabulera vidare. Vigdis Hjorth i Norge ska låta Hedda Gabler återuppstå i en roman medan Klas Östergren tar sig an Hilde Wangel”, skriver Ivo Holmqvist.
PERSPEKTIV. “Där kommer internet och sociala medier in, vår tids snuttefilt, vilket Laing i slutet lägger ett långt kapitel om. Men framför allt, menar Laing, är accepterandet av det faktum att ensamhet och längtan inte är ett tecken på misslyckanden, utan helt enkelt på att man lever, det som hjälper oss”, skriver Helena Lie.
ODÖDLIG. “Det är landskap och rum som befolkas av seriefigurer, gamla filmstjärnor, bisarra släktingar, grannar och främlingar. Rösten som talar till oss i dikterna verkar drömlikt förvirrad men talar likväl till oss med en sömngångaraktig säkerhet”, skriver Clemens Altgård.
EXISTENS. “Jag samlar på skamliga tv-serier. Jag vill alltid ha minst en att följa när jag inte orkar koncentrera mig på för krångliga storylines eller behöva förfasa mig över våld och misär. Min senaste skamfyllda njutnings-serie heter Lucifer“, skriver Anna-Karin Linder.
