Var kommer du ifrån?

Krönikor/Samhälle
Foto: Pixabay.com

HÄRKOMST. Varför är frågan “var kommer du ifrån?” så känslig? Jag ställde frågan ”Hur skulle ni kortfattat beskriva ert ursprung?” till vänner, och svaren skiljde sig enormt.

Men själva svaren förklarade ändå en del av varför frågan är känslig: vi har helt olika syn på vad ursprung är. Vilket innebär att folk menar helt olika saker när de frågar om det. En massa vänner som själva har föräldrar som migrerat till Sverige vittnade precis som jag själv kan om hur frustrerande det är att folk inte är nöjda med svaret att man kommer från Sverige och preciserar exakt var i Sverige man är uppväxt. Jag kan inte minnas att någon vit infödd svensk vän vittnat om att ha fått följdfrågan ”men var kommer du från, egentligen?” Som barn bodde jag en tid ordagrant stenkast ifrån bänken där Bo Vilhelm Olsson hämtades av en ande i flaskan till Landet i Fjärran. Stockholms gator och torg var hemma, där jag kunde hitta som i min egen ficka, men ändå förväntades jag kunna svara på saker om Freetown i Sierra Leone som verkligen var “landet i fjärran” för mig.

I The Stuart Hall Project, John Akomfahs film om den jamaikansk-brittiska kulturteoretikern Stuart Hall (1932 – 2014), diskuterar Hall hur människors självförståelse börjar bli alltmer sammansatt. ”When I ask anybody where they’re from I expect nowadays to be told an extremely long story…I think identity is an endless, ever unfinished conversation. We always suppose, really something would give us a definition of who we really were; our class position or our national position or our geographic origins, where our grandparents came from… and I don’t think any one thing any longer will tell us who we are”

Frågan ”var är du från?” är svår för att den är mångtydig. Den kan betyda ”var är du född?”, ”var är du uppvuxen?”, ”i vilket område bor du?”, ”varför ser du inte ut som de flesta gör här?”, ”var kommer dina föräldrar från?” eller i någon mer grundläggande bemärkelse, ”varifrån har du tagit dig till den plats du är nu?” Men när man hör frågan är det omöjligt att veta vilken betydelse frågan har. Därför är det ju avgörande att lyssna på svaret för att faktiskt få reda på något om den andre. När jag ställde frågan till vänner sa väldigt många att deras svar skulle variera beroende på vem det var som frågade. Men det är ju en paradox. Den som ställer frågan frågar ju många gånger utav en genuin vilja att få veta vem den andre är; om den andres svar beror på vem som ställer frågan kommer svaret bero på fördomar om den som frågar.

Frågan ”var kommer du från?” är sällan det folk reagerar på i sig. Det är ju att vissa sällan nöjer sig med det givna svaret som stör. Vi människor tenderar att vilja sortera för att förstå. Killen som säger ”jag är från Malmvägen” utan att svaret accepteras lär sig snabbt att det är något annat som definierar honom i andras ögon. Den adopterade tjejen som säger ”jag är från Härnösand” men upprepade gånger får frågan om var hon kommer från egentligen får till slut lite svårt att entydigt se platsen hon vuxit upp på som sitt hem. Ställer man frågan ”var kommer du från?” till en vit infödd svensk som svarar ”Vindeln”, ”Sorsele” eller ”Enköping” så tror jag att de flesta har en bild av att ursprunget utanför Stockholm betyder något avgörande för den som svarar. Det är osannolikt att svaret ifrågasätts.

Vi vill nog alla förstå folk bättre, men vad som ger förståelse varierar med hur människor ser ut. Fenomen är det som behöver förklaras, det som avviker från det förväntade. Att frågan var kommer du från egentligen ens ställs är tecken på att vi som samhälle inte mognat till att se identitet som något sammansatt snarare än entydigt. Dagen vi börjar ställa följdfrågor som tar in de svar vi får om vem den andre ser sig själv som, istället för att ifrågasätta, kommer vi börja lära känna varandra bättre. Frågan som verkligen behöver ett svar är varifrån frågan ”var kommer du från?” kommer ifrån.

NATHAN HAMELBERG

 

 

 

 

 

 

 

Alla artiklar av Nathan Hamelberg

Följ oss eller gilla artikeln:
Prenumerera gratis
Twitter
Instagram
RSS

Nathan Hamelberg är skribent med förflutet som krönikör på Arbetaren, Fria Tidningar och ETC såväl som essäist på Ottar, Kom Ut!, Tecknaren, Fronesis och Ord & Bild. Till vardags verksam med våldsförebyggande arbete i Stockholm.

Det senaste från Krönikor

Gå till Toppen