Vad är väl en vacker fasad?

Krönikor/Samhälle
Foto: Gerald Friedrich

STADSPLANERING. Arkitektur och byggnader engagerar och på senare år har fula och fyrkantiga byggnader mött alltmer kritik. Andra länder har inte sällan lyckats hitta variation och alternativ medan byggandet i Sverige tycks synnerligen monotont.

Jag sympatiserar med ambitionen att få en mer pluralistisk arkitektur. Det borde kunna bidra till en mer spännande stadsbild och till att fler får sin smak tillgodosedd. Bygg alltså gärna fler vackra hus. Men bygg gärna fler fula hus också.

Jag kom att tänka på detta när lokaltidningen på Lidingö för några veckor sedan rapporterade om ett planerat 22-våningshus i ett nybyggt bostadsområde. Läsarkommentarerna var intressanta. ”Bra att det byggs bostäder så fler får någonstans att bo”, ”På tiden att utbudet ökar, så att priserna inte skenar mer”, ”Trevligt att det flyttar in folk till kommunen så att serviceunderlaget ökar”, ”bra för miljön med tätare bebyggelse”.

Skrev ingen.

Är inte det intressant? Alla de parametrar utifrån vilken bostadsdiskussionen förs på nationell nivå är av någon anledning helt bortblåsta på lokal nivå där de flesta tillståndsbesluten fattas.

I stort sett samtliga läsarkommentarer var tvärtom negativa till bygget, och för de som alls brydde sig om att motivera sig bortom att vädra sin indignation var invändningarna av estetisk natur: ”Ser ut som en deppig DDR-hyreskasern” ”Monsterhus” ” Fy satan vilket fult hus!” ”Det blir varken mysigt eller vackert”.

Jaha, vem bryr sig?

Missförstå mig rätt nu. Jag säger inte att estetik är irrelevant, särskilt inte när det gäller offentliga byggnader, men grannars och tyckares estetiska reservationer mot privata nybyggen är däremot av begränsat intresse av flera skäl. A. Folk vänjer sig. B. Mycket av det som utmålats som särdeles fult och anskrämligt blir så småningom en del i vad de klagande vill bevara. Men framför allt C. Hus är inte primärt till för att tittas på, utan för att bo i eller använda på andra sätt av den som äger det.

Vad spelar det egentligen för roll om ett hus är fult?

Jag har under min uppväxt bott i två rätt tjusiga villor i estetiskt tilltalande områden. Den andra villan såg ut som Darth Vader och det är rätt coolt ändå. Men nyhetens behag avtar snabbt. Bor gör man vanligtvis i många år, men vem kollar ens på huset man bor i någon månad efter att man flyttat in?

Numera bor jag fult och fyrkantigt, i en lägenhet byggd på 1970-talet. Ska jag jämföra så trivs jag mycket bättre. Vad är värdet av en vacker fasad mot att ha varmvatten när man duschar? Och till de fyrkantiga husens försvar ska anföras att de ofta är välplanerade och bra på att göra det mesta av utrymmet som står till förfogande. Sällan är väl uttrycket ”skönhet kommer inifrån” så adekvat som när det kommer till bostadshus.

Om jag fick önska hade förstås det närliggande torget gärna fått byggas i något annat än nybrutalistisk stil, för det är verkligen fult, men där finns en välsorterad matvarubutik och det är viktigare.

En stad kan inte vara ett dockskåp som några estetsjälar (eller nybrutalister) får inreda efter behag och där allt måste passa just deras smak. Så mycket bättre om vi kan ta det här med äganderätt på lite större allvar och göra det enklare för folk och företag att bygga som de vill. Då skulle vi få större variation av fina och flärdfulla hus, men även fula och funktionella hus. De senare är trots allt betydligt bättre än inga hus, särskilt för den som bor där.

MATTIAS SVENSSON

 

 

 

 

 

 

 

Alla artiklar av Mattias Svensson

Mattias Svensson är skribent och författare. Uppvuxen i Karlskrona, men bor numera på Lidingö. Mattias har bland annat publicerat Ayn Rand på svenska på Timbro Förlag och var i sju år redaktör på Magasinet Neo. Hans senaste böcker är Glädjedödarna – en bok om förmynderi (Timbro, 2011), Miljöpolitik för moderater (Fores, 2015) och Den stora statens återkomst (Timbro. 2017).

Det senaste från Krönikor

Gå till Toppen