Kurderna förtjänar bättre vänner än bergen

Debatt/Samhälle

SJÄVSTÄNDIGHET. ”Under tre år har den kurdiska minoriteten i Syrien och Irak agerat som världens moraliska föredöme i en ojämn kamp. Nu verkar Sverige och resten av världen återigen vända dem ryggen”, skriver Mats Kejonen.

Under tisdag eftermiddag tillkännagav SDF (Syriska Demokratiska Styrkorna) slutligen att Raqqa, Islamska Statens självutnämnda huvudstad, är befriad och hissade den kurdiska milisen YPG:s flagga från stadens idrottsstadium. Raqqa intogs av Islamska Staten 2014 och striden om det så kallade kalifatets huvudstad hade rasat i fyra månader innan den slutgiltiga segern.

I SDF ingår araber, yazidier, frivilliga från alla världens länder men framför allt Syriens kurdiska minoritet. Under det tre år långa kriget har flera oheliga allianser bildats och den kurdiska milisen har fått stöd från så oväntat håll som den gamla kolonialmakten Frankrike och från USA, om än alldeles för lite och alldeles för sent. Under tre år har de kurdiska styrkorna i Syrien fört en ojämn kamp mot en materiellt överlägsen fiende som bland annat backats upp av Saudiarabien, en av världens rikaste nationer. Men nu har alltså kalifatet slutligen kastats på historiens sophög där det hör hemma.

Mellanöstern styckades upp för hundra år sedan enligt ett hemligt avtal mellan Storbrittaniens utrikesminister Mark Sykes och Frankrikes utrikesminister François Georges-Picot; det så kallade Sykes-Picot avtalet. Gränser drogs genom sand, genom vattendrag och genom befintliga samhällen. Det kurdiska folket styckades upp i fyra länder; Irak, Iran, Turkiet och Syrien och kom att leva som en minoritet i samtliga nya stater. Graden av förtryck mot kurderna tog sig olika uttryck men grundmönstret har varit detsamma i samtliga länder. Ekonomiskt förtryck och förtryck mot varje yttring av kurdisk kultur, inte minst det kurdiska språket som tidvis varit förbjudet i samtliga länder. Det behövs inte en master i historia för att se att det kurdiska folket har historiska rättigheter till självbestämande och till ett eget land.

Hur har då Sverige agerat under det tre år långa kriget mot Islamska staten som krävt tusentals dödsoffer i Syrien och Irak? Svenska staten har givit visst materiellt stöd till det autonoma Irakiska Kurdistan och tränat deras soldater. Men när irakiska Kurdistan höll en folkomröstning om självständighet tidigare i oktober möttes det av kalla handen från vår utrikesminister Margot Wallström som menade att det är för tidigt för kurdisk självständighet i provinsen. Det finns mycket befogad kritik mot det regionala styret i irakiska Kurdistan, inte minst om korruption och mot president Barzani. Men det hindrar inte kurdernas historiska rätt till ett eget land.

Budskapet som svenska staten sänder ut är tydligt: kurderna duger till att kämpa och dö mot Daesh men inte till att bestämma sitt eget öde och att bygga en självständig stat. Under tre år har den kurdiska minoriteten i Syrien och Irak agerat som världens moraliska föredöme i en ojämn kamp. Nu verkar Sverige och resten av världen återigen vända dem ryggen. För när de kurdiska styrkorna i Syrien besegrat Daesh börjar den verkliga kampen mot långt mäktigare fiender: kampen om självbestämande i syriska Kurdistan. Kommer svenska staten vända även detta legitima anspråk på självbestämande ryggen?

”Inga vänner utom bergen” lyder ett kurdiskt ordspråk. Det syftar på de historiska svek som det kurdiska folket utstått och att den enda allierade det i slutänden går att lita på är bergen att retirera till.

Sveriges svek mot kurderna är ovärdigt. Det kurdiska folket förtjänar en egen nation. Och kurderna förtjänar bättre vänner än bergen.

MATS KEJONEN

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Debatt