NATUREN. Det dags att erkänna naturens rätt att existera – och ge den samma juridiska tyngd som mänskliga rättigheter. Här förklarar Emil Siekkinen varför detta är så viktigt.
Ge naturens rätt att existera juridisk tyngd
I dag den 1 juli återupptas omprövningen av svenska vattenkraftverk inom ramen för den Nationella planen – ett nödvändigt och kraftigt försenat arbete. Svenska älvar är hårt ansatta av dammar och regleringar, vilket har slagit mot ekosystemen och de arter som är beroende av fritt strömmande vatten. Men traditionella lagreformer räcker inte längre. I en tid då naturens sammanbrott hotar människans framtid, är det dags att erkänna naturens rätt att existera – och ge den samma juridiska tyngd som mänskliga rättigheter.
Människan har utsett sig själv till alltings mått, men de fördelar evolutionen gett människan har ofta varit förödande för andra arter och hela ekosystem. Människan är en extremt effektiv jägare och fiskare, och hon har ödelagt såväl hav som våtmarker och floder, slätter och skogar. Människotillverkade kemikalier sprider sig genom näringskedjan och människans användande av fossila bränslen gör att hela planeten berörs av mänsklig aktivitet.
Hur påverkar detta människan? Enligt Världsekonomiskt forum kommer 55 procent av världens BNP från ekosystemtjänster som pollinering, rent vatten, syresatta havsbottnar, fiskbestånd, levande skogar, och stabila klimat. När dessa system skadas eller förstörs, påverkar detta också människan. Människoorsakade miljökatastrofer har tidigare ödelagt civilisationer, och det kan ske igen. Människans beroende av naturen är inte ideologiskt betingat – det är existentiellt.
Och de fördelar evolutionen gett människan gör henne också kapabel att återställa, skydda, och ge röst åt naturen.
Naturen väger lätt
Naturligt strömmande vatten är i dag en sällsynthet i Sverige, mycket på grund av utbyggnaden av dammar för vattenkraft. Vattenkraften, en pålitlig källa till förnybar energi, har länge spelat en viktig roll i Sveriges energiförsörjning, och har globalt bidragit till övergången från fossila bränslen. Fast vattenkraften påverkar allvarligt de ekosystem som är beroende av fritt flödande vatten. Konsekvenserna för biologisk mångfald och vattenlevande arter har varit stora. Dammar förändrar vattenflöden, blockerar arters vandringsvägar, och påverkar såväl näringskedjan som en rad ekosystemtjänster.
För att säkerställa långsiktig hållbarhet krävs modern vattenlagstiftning i enlighet med EU:s ramdirektiv, samt att alla vattenkraftverk får uppdaterade miljötillstånd. Dessa ska garantera fria vandringsvägar för fisk och andra arter, och minska den negativa påverkan på ekosystemen.
Att förlita sig på juridiska reformer inom ramen för den rådande världsbilden är emellertid inte nog. Miljöbalken ska skydda naturen genom att reglera mänsklig påverkan, men naturen saknar rättigheter. Detta har gett Sverige ett svårt sargat Östersjön, dränerade våtmarker, uppdämda vattendrag, och trädåkrar i stället för skogar.
Miljölagar bygger fortfarande på en kostnads- och nyttoanalys, där naturens värde vägs mot ekonomisk vinning. Trots att ekonomi och natur inte kan skiljas åt, väger naturen lätt då den ställs mot ekonomiska intressen. Naturen ses som något som ägs och förvaltas, inte som en levande helhet med rätt att existera. Så länge naturens värde mäts i exploateringspotential snarare än livsvärde, kommer lagstiftningen att fortsätta skydda vinst snarare än liv.
Det här är inte symbolhandlingar, utan effektiva juridiska verktyg.
Det är här tanken på naturens rättigheter kommer in. För några årtionden sedan betraktades detta uppslag som udda, men nu – i ljuset av den biologiska mångfaldens kris – är idén ett logiskt tillvägagångssätt.
Att förändra naturens juridiska status skulle resultera i en förändrad syn på samma natur.
I Ecuador har naturens rättigheter skrivits in i konstitutionen. I Nya Zeeland har floder och berg fått juridisk personstatus. I Spanien togs för några år sedan initiativ för att beskydda saltvattenlagunen Mar Menor, genom att ändra dess juridiska status. På grund av lokalt jordbruks övergödning, hade problem med syrebrist och döda bottnar uppstått, och när flera ton fisk och skaldjur tog sig upp på land för att undkomma höga halter av svavelväte i vattnet, resulterade det i ett medborgarinitiativ. Detta ledde till att Mar Menor-lagunen fick samma juridiska status som en individ, med rätt att finnas till, utvecklas, och bevaras, vilket gav bättre möjligheter att med hjälp av domstolsbeslut skydda ekosystemets fortlevnad.
Det här är inte symbolhandlingar, utan effektiva juridiska verktyg.
En naturlig rätt att existera
Sverige bör verka för en liknande omdaning av juridiken. Svensk vattenkraftutbyggnad har lett till kraftigt reducerade laxbestånd, och ålen är nära utrotning. Dessa arter är rättslösa, men har en naturlig rätt att existera och därmed också rätt till de vandringsleder som möjliggör deras existens. Vattendragen och deras ekosystem har också en naturlig rätt att existera. Mänsklig makt hotar denna rätt att existera, och det är därför också människans ansvar att ge naturen möjlighet till fortsatt existens.
Att ge juridiska rättigheter till naturen innebär att vissa gränser inte kan förhandlas bort – på samma sätt som mänskliga rättigheter inte ska vara villkorade.
Någon må invända att en älv eller en ål inte kan föra sin talan i en rättssal. Men det finns även människor som saknar den förmågan. I sådana fall utses ett juridiskt ombud. På samma sätt kan naturen ges företrädare som agerar för dess intressen i domstol.
Vad vill vi att kommande generationer ska säga om oss?
Människan måste upphöra med att separera civilisation och natur. När människan förstör ekosystem, förstör hon inte bara andra arters livsmiljöer, utan också sina egna. Nuvarande släktled kommer måhända inte se sin civilisations undergång, men tids nog kommer en nota som inte går att betala.
Människan är uppfinningsrik, och det är fullt möjligt att riva dammar, öppna vandringsvägar, återställa vattendrag, våtmarker, och hela hav.
Det är också fullt möjligt att ge naturen och dess arter en ny slags juridisk ställning – en ställning som stärker naturens rang i människans världsbild. Erfarenheter från flera håll i världen visar dessutom att ekosystem som förvaltas av urfolk ofta är i bättre skick än områden under statlig kontroll. Enligt FN:s panel för biologisk mångfald finns några av planetens mest välbevarade naturområden på just urfolkens marker. I ett svenskt sammanhang är det därför rimligt att stärka samers inflytande över de landskap där deras kultur danats. Bevarad kultur leder inte sällan till bevarad natur.
I Hávamál, den fornnordiska visdomsordssamlingen, sägs: ”Fä dör, fränder dör, en dag dör också du. Ett vet jag, som aldrig dör: Domen över den döde.”
Inte heller dagens släktled kan undgå sitt eftermäle.
Vad vill vi att kommande generationer ska säga om oss?
info@opulens.se
