LÖGNER. ”Ebba Busch, KD, presenterade nyligen klockrena alternativa fakta. I en DN-intervju gjorde hon klart att KD bildades 1964 för att bekämpa nazismen”, skriver Lars Thulin som ger fler exempel på att detta knappast bara är ett amerikanskt fenomen.
ISRAEL. Israels ambassadör Ziv Nevo Kulman framhåller i en DN-artikel att landet tar avstånd från Sverigedemokraterna. Lars Adaktusson från Israelvänliga KD tror inte att relationen mellan länderna kommer att påverkas även om SD får större utrymme i Sveriges regering.
INSIKT. Plötsligt får Jesper Nordström alla bitar att falla på plats angående KD.
RELIGIÖST ALLVAR. ”… och nådeligen – inte våldsamt, inte allt samtidigt fördela hjärtats ögonblick, fördela viljans tryck. Låt inte det som växer i tider av stillastående genast brännas ner av pupillernas feberaktiga strålglans.”
SVERIGEBILDEN. Den känsla av nära förestående undergång som i alla tider varit fascismens grundstämning och tändande gnista, måste förmås att förklinga. Det kan bara ske genom att dessa krafters falska bild av ett Sverige statt i brand bemöts, skriver Mattias Irving.
BILDNING. Att Ebba Busch Thor inte visste vem som skrivit Gösta Berlings Saga är tämligen signifikativt. För vad kan man vänta att denna kristendomens Tant Prüzelius vet om det andra kristna lägret som innebär tvivel, förfall, att resa sig och en liten droppe av kallsvett när prästen så äntligen står i predikstolen.
FRIHET. Det som fler borde undvika nu är att acceptera Ebba Busch Thors påstående om att ett fritt samhälle är lika med ett samhälle på kristen grund, skriver Vladan Lausevic.
FÖRSTÅELSE. Vad jag saknar är en uttalad förståelse för att det är just det där trista och tidsödande arbetet som är viktigt för en fungerande demokrati. Att saker tar tid är en garant för att beslut inte fattas på lösa boliner och i affekt, skriver Myra Åhbeck Öhrman.
ALLIANSENS SEPARATION. ”Det vore tragiskt om Moderaterna, som i en internationell jämförelse är ett väldigt liberalt mittenhögerparti, får en dragning mot det mer nationalistiska och auktoritära”, skriver Sofia Nerbrand.
