Bittergökar i alla länder förenen er

Krönikor
bitterhet_hat_ilska
Collage: C Altgård / Opulens.

HYSA AGG. ”Här behövs ett räkneverk som mäter halten av bitterhet inombords och i samhället. En app som varnar för stigande bitterhet, likt luftföroreningar och oväder”, skriver Erik Cardelús.

Numera kan det mesta mätas och utvärderas. Stegräknare, kaloriappar och hälsostatistik flödar. Glappet mellan ful-jaget och fin-jaget förföljer oss dygnet runt, som en dreglande vakthund och skavande skugga. Var står du nu? Vad visar appen? Eller ska vi köpa en till? Endast kreditkollen sätter gräns för hur många fitnessappar och fitnessböcker vi kan köpa, artefakter som tecknar bilden över vår bittra förbättringskamp. Kampen mellan ful och fin, mellan lufsen och lyxliraren, den skarpa och den slöa kniven inom oss.

Helst ska fitnesstugget skötas av någon kändis eller snyggis, helst både och. Nu senast är det Folkhälsomyndighetens hälsoboksförfattare Anders Wallensten som det surras om. Mycket surr har kommit från damer på nätet, ystert sexistiskt snack som passerade under PK-radarn. Varför? Kanske yttrades det av ”rätt” kön eller så handlar det om trötthet och – rent av – skam över avarter i det grumliga bakvattnet på metoo. Let bygones by bygones. Låt sexistiskt sladder och slipprighet få förbli vad det är, bortom episk monumental ondska. Sunkig jargong kan ofta bemötas med en syrlig motkommentar. En smula civilkurage, vilket ger människan resning och tydligare konturer. Samtidigt ska rågången och udden mot övergrepp alltid vara uppenbar. Det oacceptabla är oacceptabelt, där finns lagen att tillgå.

Till råga på allt har vi en pandemi.

Vi befinner oss i början av året, i oxveckorna då nyårslöftenas friska andedräkt övergår i något beskt och bittert. Aldrig så panka som nu, aldrig så klämda av haltande projekt som ska göra oss till vinnare i livets lopp. Aldrig så i behov av den omättliga tröst som Stig Dagerman en gång skrev om. Till råga på allt har vi en pandemi.

Här behövs ett räkneverk som mäter halten av bitterhet inombords och i samhället. En app som varnar för stigande bitterhet, likt luftföroreningar och oväder. Eller unkna tankar. För bitterheten – eller ressentimentet, som det kallas på finkulturiska – är ett gift. Redan Kierkegaard varnade för detta gift och stafettpinnen togs sedan över av Nietzsche. Men ingen av dessa två herrar hade ju tillgång till internet, smartphones eller sociala medier, raketbränsle i ett marknadsstyrt samhälle drivet av ständig tillväxt och grundförutsättningen att vi ska känna oss missnöjda och oupphörligen vilja kompensera med att köpa nya prylar. För med en smartphone i handen är dörrarna vidöppna till självförgiftande jämförelser med någon framgångsfantom. Någon med snyggare bilder och filter på sociala medier än vi själva. Och nog har vi matats med statistik och skriverier om hur kurvorna över smartphones och psykisk ohälsa följer varandra. Inte minst bland unga.

Vem minns inte bästsäljaren Bitterfittan? En kvinna inträngd i ojämställdhetens bittra hörn. Mitt i det sura livspusslet, flyr hon till solen på Teneriffa, men bitterheten hänger och klänger sig kvar, ett solkigt bitterhetsplåster, även på en solig sandstrand och med en drink i handen. Eller tänk den filmatiserade bästsäljaren En man som heter Ove, även den skildrar bitterhet, fast hos en grinig gammal gubbe. Ett välkänt motiv, för att inte säga kliché.

Bitterhet görs ju ofta till en av grundorsakerna bakom samtidens starka populistiska rörelser. Bitterheten hos det försmådda folket som härsknat till på de egenkära eliterna. En bitterhet som frodas hos nättroll, kongresstormare och ”verklighetens folk” som dunkar handen i köksbordet. En bitterhet som påstås dominera hos män, vita lågutbildade män i rostbälten och nedläggningsorter.

Men i likhet med damerna som outade sin köttsliga attraktion för Snygg-Anders, avslöjas här ett businesskoncept – ännu utan patent. Bitterhetsappen kan kompletteras med bitterhets-podden och bitterhetscoachen. Skynda fynda, löp och köp. Kanske någon välsmord entreprenör plockar upp idéerna och gör fetpengar. Postar läckra bilder på en nyköpt Tesla, en läcker partner och en lyxresa till Mauritius. Flashar sin superkropp, sitt flådiga hus och kändisskap med många följare. Because I’m worth it. Bitter är livets frukt, omättligt är vårt behov av tröst. Bittergökar i alla länder, förenen eder.

ERIK CARDELÚS

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Krönikor