TIDSRESA. Elisabeth Brännström har gjort en resa bakåt i tiden till den viktorianska tidens Storbritannien genom att läsa Skymningshistorier av Rhoda Broughton i en aktuell svensk översättning. Hon hoppas nu på fler översättningar av Rhoda Broughtons böcker.
Skymningshistorier av Rhoda Broughton
Översättning: Heidi Havervik
Hastur förlag
Sommaren 1868 visade den tjugoåttaåriga walesiskan, Rhoda Broughton (1840-1920), ett manus för sin morbror, skräckförfattaren Joseph Sheridan Le Fanu. Hon hade skrivit sedan hon var tjugotvå år och hon var kaxig nog att redan från början vilja få sina berättelser publicerade trots att hon visste att det var svårt för kvinnor att etablera sig på en litterär marknad som än så länge dominerades av män. Hennes morbror tog henne på allvar och hittade en förläggare som, efter att ha refuserat henne ett par gånger med den räddhågsna motiveringen att texten nog var lite för vågad för viktorianska läsare, gav ut hennes första roman två år senare.
Rhoda Broughton såg sig sedan aldrig om och hon satte nästan omedelbart igång med att skriva på heltid. Snart utvecklade hon sig till en av tidens mest lästa, omtyckta och produktiva författare, speciellt inom skräcklitteraturen. Det var en genre som med sin fantasifulla intellektuella rörelsefrihet särskilt tilltalade de hårt hållna viktorianska kvinnorna. Sorgligt nog blev hon tyvärr efter sin död en av de mest oförtjänt bortglömda av de viktorianska populärförfattarna. Mot slutet av hennes liv hade skräckgenren moderniserats och kvinnorna, som var på väg in i en ny och friare värld, intresserade sig inte längre för gamla viktorianska spökhistorier.
Hastur Förlag har nu valt att ge ut Rhoda Broughtons novellsamling “Skymningshistorier” i översättning av Heidi Havervik. Samlingen hör till Rhoda Broughtons tidiga produktion, den gavs först ut under titeln “Tales of Christmas Eve” 1873 och sex år senare som “Twilight Stories”, men det finns ingenting i de här berättelserna som antyder att Rhoda Broughton skulle ha känt sig som en nybörjare eller varit på något sätt osäker i sin roll som kvinnlig författare i en manlig värld. Tvärtom så möter vi en otroligt stilistiskt begåvad skribent som, i det då rådande, enormt moralistiska samhällsklimatet, vågade ta ut svängarna och som mellan raderna i sina berättelser om det övernaturliga, tordes kritisera kvinnoförtryckande normer och till och med det heliga äktenskapet som institution. För de viktorianska kvinnorna måste detta ha känts befriande och det hör till saken att Rhoda Broughtons värld är full av markeringar ägnade åt att få den läsande brittiska medelklasskvinnan att känna sig hemma.
Hon använder sig ofta av ett direkt tilltal i form av en dialog eller en brevkorrespondens som med en gång förpassar läsaren, även den nutida, rakt in i berättelsen och till den miljö där författaren vill att vi ska vistas. Med lätt och säker hand leder Rhoda Broughton sedan sina läsare genom berättelser där själva spökhistorien mest fungerar som en central spänningspunkt som aldrig tillåts ta över hela skildringen. I stället får vi ta del av den urbana medelklassens värld som både skiljer sig från och liknar vår egen: Rhoda Broughtons kvinnor köper dyra lägenheter i fashionabla områden, de intresserar sig för inredning och reser utomlands, där de tar sig fram på skakiga tåg och obekväma båtar med hjälp av trendiga reseguider. Alla hyser en nervös skräck för dålig smak och ohyfsade underklassmanér, och de är alla är mycket medvetna om den styrka som ligger i ett ekonomiskt lukrativt äktenskap, där lyckan för det mesta underordnas pengar och social ställning.
Om man verkligen vill ta sig en tidsresa tillbaka till 1800-talets engelska medelklassvärld och samtidigt bli lite lätt skrämd av det övernaturliga utgör den här fina novellsamlingen helt underbar läsning. Man stiger in i en värld som känns oerhört nära; fylld av så många inredningsdetaljer (i våningar och på lantställen), varuhus, gatuförsäljare, skramlande hästdroskor och fullsmockade skumpiga tågkupéer, att 1800-talskänslan aldrig släpper greppet. Allt är skildrat på ett lättsamt, livligt språk, fyllt av tidstypiska bilder och dialoger, där ingenting känns trögläst eller på något sätt mossigt. Det bör tilläggas att den här samlingens redan höga kvalitet höjs ytterligare av Gabriella Håkanssons informativa efterord och Heidi Haverviks lyhörda översättning. Jag hoppas nu på fler översättningar av Rhoda Broughtons böcker!
elisabeth.brannstrom@opulens.se
