PROSA. Som roman betraktat fungerar Stella ganska bra. Den är ofta lite väl kitschig, men spännande och ibland rätt så lärorik, skriver Elisabeth Brännström om Takis Würgers skandalomsusade bok.
Stella av Takis Würger
Översättare: Anna Hörmander Plewka
Förlag: Lind & Co
För några år sedan bestämde sig den prisbelönte tyske journalisten och krigs- korrespondenten Takis Würger sig för att skriva en bok om ”Det blonda giftet” Stella Goldschlag, en ung judisk nazikollaboratör som under kriget samarbetade med Gestapo, genom att leta upp och peka ut flera hundra av Berlins judar, som sedan fängslades och mördades av nazisterna. Den vackra, ljushåriga Stella som ganska lätt kunde passera för arier, gömde sig först ”på utsidan” i Berlin, utan att bära Davidsstjärna, men avslöjades, utsattes för tortyr och fick ett ultimatum av Gestapo. Hon fick välja mellan att fungera som angivare eller bli skyldig till att hennes föräldrar, som nyligen satts i arrest, skickades med första bästa transport till Auschwitz. Stella valde det första alternativet och därmed valde hon också att skydda sig själv på många andra oskyldiga människors bekostnad.
Romanen Stella om Stella Goldschlag, som kom ut 2019, bygger delvis på verkliga händelser, men innehåller också starka inslag av fiktion och i Tyskland har boken satt ny fart i en debatt om en litterär industri som av många anses utnyttja Förintelsens offer och romantisera verkligheten. Stella har bland annat anklagats för att brista i både etik och estetiskt värde och författarens sätt att närma sig historien har kritiserats av flera stora tidningar; bland annat av Die Zeit som anklagar romanen för att vara full av klichéer och av Frankfurter Allgemeine Zeitung där man frågar sig varför berättelsen, som man anser vara kitschig och gravt förenklad, ens skrivits. Kritiken har dock inte varit enhälligt usel och boken har sålt otroligt bra i Tyskland och översatts till flera språk, bland annat nu till svenska.
Stella utspelar sig 1942, när rikemanssonen Friedrich anländer i Berlin från sitt hem i det neutrala Schweiz för att gå på konstskola och lära känna det tyska folket. Hans främsta anledning till att ge sig ut på den farliga utbildningsresan är att först och främst lära sig förstå sin tyska mamma, en beundrare av nazisterna som plågat honom under hela hans tonårstid efter att han fått ett slag över ögat och förlorat färgsinnet och därmed förstört hennes drömmar om att han kommer att utvecklas till världens bästa konstnär.
I Berlin skriver Friedrich in sig på en konstskola för att lära sig teckna bättre. Kursen inleds med kroki och modellen, en ung blond kvinna som kallar sig Kristin, blir snart en del av hans liv. Efter en kväll på en olaglig klubb där man, med fara för livet dansar till förbjuden jazzmusik, flyttar Kristin mer eller mindre in i Friedrichs lyxiga hotellrum, där hon bor enbart på dagtid tills hon en kväll dyker upp sönderslagen och med håret avskuret från skalpen. Kristin heter egentligen Stella Goldschlag, och förhållandet mellan henne och Friedrich blir med tiden mycket kärleksfullt och intimt, men det hon gör när hon är ute ensam är något som Friedrich behändigt förtränger. Paret umgås även med den både råe och förfinade, mycket excentriske SS-soldaten Tristan von Appen, som även han älskar jazz och riskerar livet för att få lyssna på förbjuden musik, och som ibland fungerar som en rätt så opålitlig hjälpreda.
Kärnan i Takis Würgers roman är baserad på det fiktiva förhållandet mellan den unge, naive Friedrich och den betydligt mer förhärdade Stella, men varje kapitel inleds med en kort uppräkning av fakta och boken innehåller också verkliga dokument angående de judar som förråddes av Stella Goldschlag. Något som eventuellt kan bidra till att förvirra läsaren genom placeringen av en verklig och en påhittad huvudperson i en påtagligt verklig värld där Goebbels skriker ut sitt mantra ”Tysklands fiender är dina fiender; hata dem av hela ditt hjärta!” och judar tvingas markera dörrarna till sina lägenheter med en vit pappersstjärna, samtidigt som Oscarsgalan hålls på Biltmore Hotel i Los Angeles och Glenn Miller vinner den första guldskivan. Som roman betraktat fungerar dock Stella ganska bra. Den är ofta lite väl kitschig, men spännande och ibland rätt så lärorik. Den största behållningen, anser jag, är bilden av Berlin som en på ytan modern, fortfarande fungerande, storstad där mångas vardag flyter på nästan som vanligt, mitt bland judeförföljelser och vajande nazistflaggor. Värt att tänka på.
elisabeth.brannstrom@opulens.se
