En modern pionjär visas i Paris

Konst.
Giorgio De Chirico (1888-1978), Il Ritornante, hiver 1917-1918 (Copyright: C: ARS/New York/SIAE, Rom, ADAGP, Paris.)

KONST. Verk av den italienske konstnären Giorgio de Chirico visas i vinter i Paris, på Musée de l’Orangerie, i Tuileriesträdgårdarna. Anne Edelstam har sett utställningen och imponeras av de intressanta kompositionerna.

 

Giorgio de Chirico. La peinture métaphysique
Musée de l’Orangerie
Tuileriträdgården i Paris
Utställningen pågår t o m 14 december 2020

 

Giorgio De Chirico. La rècompense de la devineresse, 1913. (Copyright: ARS/New York/SIAE, Rom, ADAGP, Paris.)

Jag var speciellt intresserad av att se utställningen  La peinture métaphysique (Det metafysiska måleriet) på grund av Giorgio de Chiricos samarbete med den Svenska Baletten i Paris 1920-1925, vars hundraårsjubileum firas i år och fem år framöver. Det var nämligen – med balettensemblens ”levande tavlor” – som surrealismen, enligt mitt sätt att se, nådde en höjdpunkt.

Jean Börlin, ensemblens koreograf och solodansare samt hans mecenat, Rolf de Maré, anställde flera unga surrealister för att skapa balettens dekor och kostymer. Truppen dansade på Théâtre des Champs-Élysées men turnerade även världen över med sin ensemble, dekor, kostymer, musiker och tekniker. De Chirico skapade både dekor och kostymer för Krukan en föreställning där Jean Börlin väckte publikens uppenbara förtjusning.

Men för att återknyta till utställningen så banade De Chirico väg för surrealisterna och är ett tungt vägande namn i den moderna konsten. Hans metafysiska tavlor imponerar med sin konsekventa stil. Kompositionerna har flera återkommande motiv: arkader, platser, klockor och statyer ofta blandade med udda arkitektoniska perspektiv.

Jag kan urskilja vissa återkommande motiv bland de sextiotalet verk som Orangeriet ställer ut på nedre planen: mytologiska gestalter, som knyter an till antiken, mannekänger utan huvud, mustaschprydda män, samt tåg. Men det finns inga renodlade teman i hans verk, utan flera motiv kan vara sammanflätade i en och samma målning.

Den konstnärliga skickligheten och de intressanta kompositionerna är imponerande. Man anar för övrigt även hans dragning till filosoferna Friedrich Nietzsche och Arthur Schopenhauer. Och utställningen är absolut värd ett besök och själva museet är en pärla i sig med Claude Monets enorma “panoramamålningar” som varje Parisbesökare borde se.

Ni som inte kan komma till Paris i höst kan istället gå och se utställningen om Svenska Baletten på Dansmuseet i Stockholm och beskåda några av dåtidens främsta surrealistiska dräkter samt dekorer, skapade av bland andra Giorgio de Chirico.

Byline Anne Edelstam
ANNE EDELSTAM info@opulens.se

 

Det senaste från Konst

0 0kr