POESI. Det finns en spänst och en till synes självklar lätthet i Bengt Bergs sätt att uttrycka sig, konstaterar Thomas Almqvist som läst poetens senaste diktsamling med stor behållning.
Under Ukrainas blåa himmel: dikter
Av Bengt Berg
Mila Teshaieva, foto
Heidruns förlag
Bengt Berg debuterade 1974 med ”Där drömmen slutar” och firar alltså snart 50 år som verksam poet. ”Under Ukrainas blåa himmel” är hans 46:e bok och även om flera har tillkommit i samarbete med konstnärer, fotografer och andra författare är det ändå ytterst imponerande. Hans författarskap är ordentligt rotat i den värmländska myllan, vilket aldrig hindrat honom från att ha ett globalt perspektiv också. Hans många resor runt om i världen har hela tiden gett honom nya idéer och uppslag. Ändå är det även den här gången den värmländska naturen som bildar den viktigaste fonden för hans dikter.
Dikterna i ”Under Ukrainas blåa himmel” kan antingen karaktäriseras som spontant nedtecknade dagboksnotiser, infall, reflektioner och tankar som blivit till dikter eller kortprosa från vintern och våren 2022 eller också är de spontana men känslomässiga reaktioner på den oerhörda tragedi som utspelats och fortfarande pågår i Ukraina. Den 24 februari hände det fruktansvärda, som vände upp och ner på både tankar och känslor, den dagen invaderade ryska trupper Ukraina och kriget var ett faktum. Då började dikter av ett annat slag födas hos Berg.
I förordet till boken skriver Berg om hur begreppet ”blågult” plötsligt fick en annan och mycket allvarligare innebörd än förut, då det mest använts i idrottsliga sammanhang. Den ukrainska flaggans färger symboliserar det himmelsblåa och jordens gula skörd av vete eller varför inte lysande solrosfält. Konstnären Kristina W-Hedmans damastväv i lin, ”Hommage till Ukraina” pryder bokens omslag och bidrar till att det dessutom är en vacker bok. En svit fotografier av den ukrainska fotografen Mila Teshaieva kompletterar boken och ger konkreta och mycket tydliga bilder av krigets förödelse och vansinne. De är bilder som inte behöver någon förklarande text, bilder som försöker beskriva spänningen mellan individuell och kollektiv identitet, vilket också stämmer överens med Bergs dikter.
Boken är alltså ett uttryck för solidaritet med Ukrainas folk. Överskottet från boken går till någon av de hjälporganisationer som verkar i landet. Jag brukar bli varm om hjärtat, när jag läser Bergs dikter och jag blir det ännu mera den här gången, när jag tänker på syftet med boken. ”Solidariteten är mötet mellan hjärnan/och hjärtat utanför oss själv.” Kontrasten är enorm, när Berg njuter av den vackra värmländska naturen en försommardag i juni, på samma gång som han tänker på vad som samtidigt sker i Ukraina.
“Eller Butja – bara rester av liv,
upphörande i en annan smärta
som bara kan förstås i en sorg
som är större
än allt.”
Många av dikterna är skrivna som i ett behärskat raseri, vilket också gör att Berg kan känna den ofrånkomliga vanmakten över vad som sker. Lite ironiskt skriver han att efterfrågan på fredsduvedikter nu har ökat.
“Och däremellan människorna,
som vrider sina händer i vanmakt,
i bävan, på flykt, fyllda av skräck
mitt i kriget, det verkliga kriget
under Ukrainas blåa himmel.”
Det djupa vemodet i Bergs dikter beror den här gången inte bara på tidens obönhörliga gång utan är naturligtvis en följd av kriget och över huvud taget all osäkerhet i världen. Vi får dock aldrig ge upp och sluta kämpa och hjälpa till, varför Berg förenar sin kamplust med en djup känsla av medmänsklighet och dessutom ett enormt socialt patos.
“Nu tar vi tag tillsammans och lyfter vår sorg-
senhet, bär den en bit framöver tills den där
lilla glädjen dyker upp i form av en halvstrypt
tussilago i barnanäven och vi tänker att Putin
kan dra åt helvete, våren rår han inte på!”
Det finns en spänst och en till synes självklar lätthet i Bergs sätt att uttrycka sig, som jag alltid fascinerats av och tyckt om. Risken är bara att man läser hans skenbart lättlästa dikter alldeles för fort, vilket man absolut inte ska göra. Dikterna ska läsas långsamt och eftertänksamt, eftersom så mycket står mellan raderna, som inte får missas. Dikterna – och då kanske framför allt naturdikterna från trakten kring Fensbol i Värmland – är som små gnistrande ädelstenar.
thomas@opulensforlag.se
