ROMAN. Thomas Almqvist har läst Dominique Fortiers roman ”Pappershem” och uppskattar de stilistiska gesterna som är små och precisa.
Pappershem av Dominique Fortier
Översättning: Emma Majberger
Rámus
Dominique Fortier, född 1972, är en författare och översättare från Québec i Kanada. Hon debuterade 2008 och har därefter skrivit flera prisbelönta böcker, som alla befinner sig i gränslandet mellan essä och roman. I ”Pappershem” skriver hon om den amerikanska poeten Emily Dickinsons liv och väver samman det med funderingar kring de världar vi skapar i vårt inre och som skapar oss. Homestead är det hus, där Emily Dickinson (1830-1886) föddes och dog. Det är ett vaniljgult hus med gröna fönsterluckor med en utsikt över en hemlighetsfull trädgård, där humlor surrar under sommaren och där stora blomstänglar står snötäckta under vintern. Homestead var den viktigaste platsen för Emily Dickinson i hennes liv. Det är ett hus, ett hem, en plats, där livet pulserar och då inte minst i det inre. Fortier frågar sig om det går att hitta källan till livet och i så fall var? Vad är det egentligen att vara hemma? Finns det i de världar som vi skapar i vårt inre?
Homestead är idag det välbesökta Emily Dickinson Museum, som ligger i Amherst, Massachusetts. Amherst hade 2631 invånare 1830. Huset betydde mer för Emily Dickinson än för syskonen och för föräldrarna. Det berättas att hon började med att minska ner på sina besök i byn. Sedan stannade hon i trädgården, innan hon nästan inte lämnade huset alls, för att till sist bosätta sig på sitt rum, som hon bara lämnade, när det var absolut nödvändigt. Ingen kunde ta hemmet från henne. När hon skrev, kände hon lättnad, kände hon sig befriad från allt som förtärde henne: Glömskan, döden, det brinnande helvetet som var världen runt omkring henne. Hemmet var för henne en fristad, hamn och tillflykt. Hon sökte avskildheten och tystnaden. Till sist återstod bara sovrummet, skrivbordet och bläckhornet för henne. I byn kallades hon Queen Recluse.
I sina anteckningsböcker skrev hon dikter om fåglarna, träden och planeterna. Många av hennes dikter är överjordiskt känsliga och lyser upp den mörka världen. Fortier jämför hennes dikter med de vita snöflingorna under vintern. Som poet blev hon känd först efter sin död. Lillasyster Lavinia upptäckte 1800 dikter, sedan hon gått bort, varav endast tio hade publicerats under hennes livstid. Den första diktsamlingen kom ut 1890. Liv blev dikt för henne och dikten gav henne tröst och kanske även kompensation för mycket. Människan lever i en bräcklig och opålitlig verklighet, som ständigt hotas av sönderfall och död.
”Pappershem” består av korta essäliknande skisser eller kapitel, ofta bara en knapp sida långa. Språket är gärna utsökt vackert, lite eftertänksamt, och står ibland prosalyriken nära. Vi får följa årstidernas gång. När hösten kommer, bär den redan våren inom sig.
Emily Dickinsons hemmiljö tecknas förälskat, lyriskt och hänfört, där Fortier visar prov på en skickligt gestaltad känsla för allt levande. Här finns både charm och en stor portion vemod och Fortier lyckas göra Emily Dickinsons liv både begripligt och hanterligt. Romanen förmedlar en enorm känslighet och en sökande oro. Allt är inte direkt uttalat utan ofta bara antytt, då Fortier precis som Emily Dickinson själv är en en lågmäld och underfundig författare. Här finns mycket medkänsla men inte minsta spår av sentimentalitet.
Den miljö som återges är en både geografiskt och historiskt lokaliserbar verklighet, men här finns också en del tvära kast i texten som fungerar trots en del glapp i fogarna som en följd av det. Fortiers vackra prosa är omisskännligt personlig med både tydlighet och självinsikt och inte minst behärskad återhållsamhet.
Pappershem är en stillsamt berättad historia, men aldrig långsam, med stilistiska gester som aldrig blir yviga utan snarare är små och precisa. På samma gång får vi ett färgstarkt och levande porträtt av en av USA:s mest populära poeter.
thomas@opulensforlag.se
