Ett värdigt återseende

Litteratur/Kultur
Copyright/fotograf: Ulf Lundell

MER LÅGMÄLT. Det är som om Lundell den här gången medvetet velat dra sig undan lite mer, bli något jämförelsevis mer lågmäld, spara på krutet och därmed kräva mer av läsarens sensibilitet, skriver Tommy Gunnarsson om Ulf Lundells Vardagar 2.

 

 

Vardagar 2
av Ulf Lundell
Wahlström & Widstrand

Ulf Lundells Vardagar ifrån 2018 fick förutom en del allmänt sensationslysten medial uppmärksamhet, beroende på bokens mindre smickrande beskrivningar av offentliga personer, också en hel del hyllningar från kritikerkåren.

Många var de som verkat ha fastnat för bokens dagboksartade anteckningar skrivna med den omisskännliga lundellska berättartonen. Om man bortser från debutromanen Jack (1976) så är frågan om Lundell som författare egentligen någonsin fått så mycket hyllande på kultursidorna som han fick med Vardagar. Nästan som om det fanns en vilja till en slags försoning från det litterära finrummets sida.

Nå väl, uppföljaren Vardagar 2, också den en tegelsten på nästan 700 sidor, tuffar på i samma enkla prosalyriska stil som sin föregångare. Lundell fortsätter i stort sett där han slutade senaste gången med att krasst, förbannat, oroat eller humoristiskt uppsluppet kommentera den globala, kulturella och politiska samtiden, och att ge sig på att begrunda det stora i det lilla från farstukvisten hemmavid på gården i Österlen eller genom banala göromål som inköpsresor till Coop.

Man kan verkligen prata om ett litterärt återbruk här, och då inte bara i fråga om stil utan också innehållsmässigt. En skillnad från den föregående boken är dock de barndoms– och uppväxtminnen som Lundell i kortare och längre avsnitt fragmentariskt skjutit in här och var i boken, vilket effektmässigt ger en frisk och drömsk injektion till den annars ofta rätt så monotona textmassan.

Vad gäller den litterära kvaliteten behöver den såklart inte bli lidande av att författaren använder sig av en litterärt återbrukande stil, men linjen mellan vad som tycks vara skapat i ett skönt kreativt flow och vad som bara upplevs som ren och skär bekvämlighet från författarens sida är ofta hårfin i Vardagar 2. Dock är det sällan långtråkigt.

Både de arga kommentarerna beträffande omvärlden och det privat nakna som fanns i Vardagar kommer igen, men det är tydligt mer återhållet i Vardagar 2. Det är som om Lundell den här gången medvetet velat dra sig undan lite mer, bli något jämförelsevis mer lågmäld, spara på krutet och därmed kräva mer av läsarens sensibilitet att söka mellan raderna. Av denna anledning kommer Vardagar 2 sannolikt inte åtnjuta samma uppmärksamhet som förra boken. Men på det hela taget är Vardagar 2 litterärt sett ett värdigt återseende för den som känner sig manad att åter stifta bekantskap.

TOMMY GUNNARSSON
Följ oss eller gilla artikeln:
Prenumerera gratis
Twitter
Instagram
RSS

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Kultur

Provinsens ljus

LEVANDE. Marit Kapla samlar in röster till ett rikt körverk, det är

Issaga i technicolor

KONSTÅKNING.  Den stora behållningen är, utöver huvudrollsinnehavaren Ine Marie Wilmanns briljanta skådespeleri,
Gå till Toppen