TOPPLISTA. Nathan Hamelberg skriver idag en krönika om kulturell appropriering apropå den debatt som nya kulturministern Amanda Linds frisyr orsakat. Som bonusmaterial kommer här Nathans tio favoritapproprieringar av kultur.
[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]
1) När Afrika Bambaataa, Arthur Baker & John Robie utav en kakdeg, bestående av Kraftwerk – Numbers & Trans Europe Express, Captain Sky – Super Sperm och Babe Ruth – The Mexican (som i sig var en appropriering av Ennio Morricones Per qualche dollaro in più, som var ledmotiv till spaghettivästernfilmen För en handfull dollar — spaghettivästern som var den italienska approprieringen av Hollywoods västernfilmgenre), bakade ihop electrofunklåten Planet Rock.
2) När Michael Jackson 1983 i videon till Billie Jean baxade Bob Fosses moves från filmen The Little Prince (från 1974, när låten A Snake In The Grass är med i filmen).
3) När japanska synthlegenderna Yellow Magic Orchestra gjorde en electrocover på Martin Dennys exoticaklassiker Firecracker (som i sin tur är en pastisch på traditionell hawaiiansk musik, som i sin tur inspirerade countryn att appropriera stålgitarr till sitt sound). Eftersom YMO var så jävla funkiga blev de med den låten det första japanska band som fick uppträda i tv-programmet Soul Train.
4) När Muddy Waters, som i sin egen höga person inspirerade bandet Rolling Stones, 1968 ÄNTLIGEN snodde tillbaka lite från dem genom att spela in en cover på Let’s Spend The Night Together på sin monsterskiva Electric Mud.
5) 1988, när Sverigeaktuella Public Enemy rippade skivbolagskamraterna och trashmetalikonerna Slayers Angel Of Death till sin funkiga moralkaka She Watch Channel Zero och alla metalfans som gillat hardcorehiphop halvt i smyg äntligen fick ett starkare argument än Run DMC:s Aerosmithstöld Walk This Way.
6) Hur revolutionära Detroittechnokollektivet Underground Resistance lånade zapatisternas (EZLN) estetik till en mängd av sina släpp (inte minst samlingen Interstellar Fugitives), och skapade identitet i sin anonymitet (tänk ”Todos somos Marcos”) och även reroutade fans, som sökte efter kompromisslös techno, till zapatisternas hemsida.
7) När hela den tidiga panafrikanska befrielserörelsen i den afrikanska diasporan, inklusive slavupprorsledare som Nat Turner och Denmark Veasey (i USA), Paul Bogle som ledde Morant Bay-upproret (på Jamaica 1865) men även abolitionister som Frederick Douglass och Harriet Tubman (som startade Underground Railroad) approprierade Gamla testamentets berättelse om det judiska folkets slaveri och exil i Egypten som en sammanhållande metafor för den afrikanska erfarenheten som stöldgods och egendom i den nya världen, och därmed kunde omvandla innehållet i slavägarnas religion kristendomen till ett revolutionärt budskap.
8) När Roberta Flack bajtade singer-songwritern Lori Liebermans låt Killing Me Softly With His Song och gjorde en vemodig souldänga av en annars rätt trist visa. Flacks version kom senare att bli än mer känd genom att plankas på Lauryn Hills lunginsats på Fugees andra LP.
9) När King Jammy och Wayne Smith skamlöst skapade rytmen Under Mi Sleng Teng — ett försök att återskapa Eddie Cochrans rockabillyhit Something Else från Hiroku Okedas förinställda komp på Casiosynthen MT-40. Hon påstår själv att kompet inspirerats av David Bowies Hang On To Yourself. Voilá, en av åttiotalets mest epidemiskt spridda dancehallrytmer!
10) När Chicago-DJ:erna Spanky, DJ Pierre och Herb J under namnet Phuture torterade synth-sequencern Roland 303 och skapade låten Acid Tracks och genren acid — house, inte rock).
Dishonorable mention: När deltagarna på SD:s valvaka 2010 skrålade ”Jim-mie Åk-e-sson, tja-la-la-la-la” till tonerna av melodin till den traditionella karibiska barnvisan Brown Girl In The Ring som senare populariserades av eurodiscogiganterna Boney M.
nathan.hamelberg@opulens.se
Alla artiklar av Nathan Hamelberg
