Laurie Anderson gör ”en utställning om ingenting”

Konst.
Laurie Anderson på Moderna museet. Foto och montage: Edvin Grans / Opulens.

SVERIGEAKTUELL. Den mångfacetterade avantgardekonstnären Laurie Anderson är i Sverige, aktuell med en utställning, på Moderna museet, tillägnad hennes svenske farfar. 

Laurie Anderson kommenterar samtidshändelser i bilder, filmer, skulpturer och text. Från den 1 april till den 3 september visas Looking into a mirror sideways på Moderna museet.

– När jag lyssnade på Bergmans filmer hörde jag ett återkommande ord. Ordet föregicks alltid av tystnad och följdes av tystnad. Ordet var ingenting. Jag är inte svensktalande så jag frågade mig vad ordet betydde. Ingenting. Jag har försökt göra en utställning om ingenting, säger Laurie Anderson på presskonferensen inför utställningen Looking into a mirror sideways

Den New York-baserade allkonstnären Laurie Anderson som ställer ut på Moderna museet berättar vidare att Bergmanexperter har skickat henne ett montage med alla gånger ordet ingenting nämns i Ingmar Bergmans filmer. Men Bergman är inte den enda som lockat henne till Sverige. Utställningen är tillägnad Laurie Andersons svenskfödde farfar Axel Efraim Andersson (1881–1963) som kom till Chicago från Göteborg. 

Små människor och en stor man. Foto: Edvin Grans.

I ett dunkelt rum slipar 19 mänskliga figurer i smurfhöjd knivar. Det är en lek med proportioner som kommenterar 6 januari 2021, dagen då den amerikanska kongressen stormades.

– Jag älskar små människor, säger Laurie Anderson. Jag gjorde min första lilla människa redan 1974. Det här verket handlar om den där dagen när de var ute efter blod. Samtidigt tycker jag om ljudet av knivar som slipas. 

De små knivsliparna kontrasterar en massiv skulptur i det intilliggande rummet, på vilken det projiceras en statslös Guantanamofånge som berättar om tortyr. Att involvera fångar i sina verk har länge varit ett tema i Laurie Andersons konstnärskap.Den stora mannen och de små människorna är samtidskommenterande konst, ändå vill upphovskvinnan inte kalla sig själv aktivist. 

– Att genom sin konst göra politiska ställningstaganden påminner om propaganda, att med hjälp av bilder ändra folks åsikter. Jag skapar saker som ni sedan tittar på, det är tillräckligt. Ni behöver inte mig för att begripa att världen är orättvis, det vet ni redan. Det här är inget Ted talk. Samtidigt kan jag inte föreställa mig en värld där alla är lyckliga, det vore som någon Disneyfilm, säger Laurie Anderson. 

– Jag är misstänksam mot AI, även om jag själv ibland använder mig av det. AI kan lyssna, ta in och upprepa det andra sagt, men det är inte detsamma som att tänka. Det är en teknik som mest handlar om ensamhet, säger Laurie Anderson. 

Tveksamheten kring AI till trots ligger Laurie Anderson i framkant vad gäller tillämpandet av den senaste state of the art-tekniken. Till utställningens modernare inslag hör en interaktiv VR-upplevelse. I en tredimensionell värld flyger museibesökaren bland dinosaurier, bildade av kemiska formler och vita streck. En för somliga åksjuketriggande åktur. 

– Det är en kvart kvar av filmen, säger museivärden när Opulens något yra reporter tar av sig VR-glasögonen. 

–Jag gillar VR. Man måste använda hela kroppen, till skillnad från statisk film på duk, säger Laurie Anderson på presskonferensen. 

Vinjettbild från bioduken där Heart of a Dog visades. Foto: Edvin Grans.

Utställningen visar också äldre verk av den form- och genreöverskridande konstnären, däribland en talande get och hennes egentillverkade instrument. Laurie Anderson har en bakgrund som violinist, något som hörs i utställningens ljudlandskap. 

Till filminslagen hör hundfilmen Heart of a Dog (2015) som inleds med en Konsumlogga, en subtil Sverigehyllning. Med en intensiv klippning och Laurie Andersons ljudboksröst berättas historien om hur hon förlöser en terrier, hunden klinkar därefter piano, paddlar kajak och dör i en saccosäck. Berättelsen vävs samman med konsekvenserna av terrordåden den 11 september 2001. 

Laurie Anderson på besök i Stockholm. (Foto: Edvin Grans)
Laurie Anderson på besök i Stockholm. (Foto: Edvin Grans)

Sedan tio år tillbaka är hon änka efter rockartisten Lou Reed (1942–2013). De var gifta i fem år men hade träffats och börjat umgås långt tidigare. En SvD-skribent med definierade plastbågar står pratar vid ett porträtt av henne och maken, och ställer frågan: 

– Hur intressant vore Laurie utan Lou Reed? 

Undertecknad föreslår att paret möjligen förstärkte varandra, hon gav honom av sin avantgardistiska punkkredd och han gav henne av sin rockpublik. 

– De förstärkte varandra som en dynamo, säger SvD-mannen. 

EDVIN GRANS
info@opulens.se

Det senaste från Konst

0 0kr