DEMOKRATI. “Denna moraliska böjlighet är vansklig. Den visar auktoritära maktspelare hur anpassliga vi är.” Sofia Nerbrand är kritisk till hur lite motstånd västvärlden visar stormakten och diktaturen Kina.
DEBATTKLIMAT. “Småskalighet, naturmystik och kritik mot globalisering kan i sig tas som lovvärt, men kommer mer och mer i paket med en antiliberalism och ekofascism.” Jesper Nordström om hur nätets urspårade konspirationsteoretiker vinner mark.
BACKLASH. “Feminismen har tagit ett enormt kliv bakåt där vi återigen är reducerade till vår kropp, vårt naturliga tillstånd. Männen får representera kulturen och sinnet”, menar Amra Bajric.
KRISMEDVETANDE. Bankskulder, klimatskulder, vårdskulder… “Teknologierna finns och de kommer att ordna upp allt, bara vi sitter still i båten med blicken riktad ner i mobilen. I väntan på ännu ett sms-lån”, skriver Erik Cardelús.
KONSTVÄRLDEN. “Som metaironi över en rebell inom den akademiska kulturvärld där var och varannan person identifierar sig som en sådan är det en fantastisk installation”, skriver Mattias Svensson om den uppmärksammade underkända avhandling som lades fram vid Stockholms konstnärliga högskola i somras.
SATIR. Efter pandemipaus kommer SL att fortsätta med förnedringen. Eller sin sadistiska mingelfest, beroende på läggning och smak. Stockholms lokaltrafik erbjuder ståplats till alla, skriver Iodine Jupiter.
TROVÄRDIGHET. “Att våga vara lite tillspetsad i ton och rubrik får inte bli detsamma som att utöva förnedringsjournalistik. Vårt samtalsklimat solkas redan av sociala medier-drev och retoriken hos ledare som Donald Trump”, skriver Lisa Bjurwald.
POLITISERING. Som det är nu får vi mest uppleva på kultursidorna att kulturyttringarna blir ideologiska instrument där man nästan kan ana de förutsägbara argumenten. Där har kultur och konst fått bli alibi för ideologiska och politiska uttryck som mest tjänar en social och politisk idé, skriver Micheles Kindh.