AKTUELL. “När Sergej Lebedev introduceras i Sverige har han en kvartett romaner om den sovjetiska historia som ännu formar dagens Ryssland. Nu släpps den första Vid glömskans rand på svenska”, skriver Mats Granberg.
KONTRAFAKTISK. “I Julia och Paul – En försommarberättelse lämnar Fröberg Idling vår blodiga historia bakom sig och tar steget in i en kontrafaktisk verklighet.” Carolina Thelin recenserar Peter Fröberg Idlings senaste roman.
PLATT. ” Det mest givande understråket i Ingen lever i samma familj är den känsla av skräck som speciellt Martin känner för att bli utesluten ur medelklassens gemenskap på grund av något misstag som pekar på att han inte förstår spelreglerna.” Elisabeth Brännström recenserar Claes De Faires roman.
RESERVATIONSLÖST. “I Råa bönor inatt demonstrerar Henrik Jansson en ansenlig berättartalang. Han skapar stämningar som kryper sig på, och verkligen förmår att tränga in i medvetandet. Jag huttrar. Jag känner ofta en lätt melankoli som Henrik Jansson förmedlar mellan raderna”, skriver Crister Enander.
MIGRATION. “Det är nästan lite kusligt att Nilsson och Nyström fick rätt i sina farhågor, men hur det gick till och varför, ska man läsa den här vidsynta boken för att själv fullt ut begripa ─ och verkligen begrunda de nationella och internationella humanitära, politiska och ekonomiska konsekvenserna”, skriver Cecilia Persson.
Litteratur.Pablo Guajardo Garrido och Anna-Karin Gauding.
EMANCIPATION. “Detta var före kvinnans emancipation och många litteraturkritiker valde att presentera Gabriela Mistral som en ny version av jungfru Maria, som den goda, obefläckade modern. Det togs ingen hänsyn till att hon själv inte kände igen sig i den bilden”, skriver Pablo Guajardo Garrido och Anna-Karin Gauding.
SYSTEMDIKT. “Systemdiktningen motar bort ett känslomässigt inferno. Rosariets vita och röda rosor besvärjer dödens destruktion i strof efter strof och mynnar ut i Olga Ravns kontemplativa och upproriska känntänkande,” skriver Cecilia Persson om diktverket Den vita rosen.
KRITIK. “Garrison Keillor tycks till slut ha ledsnat på att vara ständigt underhållande, åtminstone i etern. Radioprogrammet lades ner. I stället kåserar han i pressen. Han brukar vara vardagsklokt eftertänksam i sina omdömen, men någon gång slår det slint”, skriver Ivo Holmqvist.
SJÄLVBILD. “Allting är plötsligt livsfarligt. Agnes storstädar, slänger plastprylar och konservburkar. Hon träffar motvilligt mammagruppen på Öppna förskolan men står inte ut med deras beskäftiga mammajargong, eller snarare: hon står inte ut med att höra sig själv låta som dom.” Carolina Thelin recenserar Barnvagnsblues.