FÖRÄNDRING. “Wilderoth går rakt på sak och tar i itu med det slags egoframhävande teatersyn som tillåts frodas på många institutionsteatrar,” skriver Clemens Altgård i sin recension.
STJÄRNFALL. “Ska man där läsa in en mild kritik av ståhejet kring den Nordstjärneorden som den äkta mannen till en av de aderton fick, på Wästbergs rekommendation? Det är ett tag sedan man slutade förläna ordnar inom riket”. Ivo Holmqvist om Jean d’Ormessons bortgång.
GEMENSKAP. “Jeanette Winterson rör sig mellan ett magiskt landskap i sina berättelser, som innehåller allt ifrån vackra sagor till spökhistorier, till en mer vardaglig miljö, där stök och matlagning ställs i fokus. Den kommersiella julen har ingen plats i Wintersons värld”, skriver Elisabeth Brännström.
KROPP. “Vierge moderne tolkas ofta som en stolt och kaxig deklaration från ett diktjag som läses som kvinna men som förkastar den identiteten på grund av de begränsningar den innebär i ett patriarkalt samhälle”. Anna Remmets om den kvinnligt kodade kroppen inom litteraturen.
FÄRGLÄRA. “Liksom ultramarinpulvret har Blått följande effekt på mig: Den har intagit mig. I alla vrår. Jag känner mig besatt, smittad, nerpudrad på ett sätt jag bara blir sällan”. Helena Lie recenserar Maggie Nelsons prosadiktbok Blått.
MOTVIKT. “Emil Ahlbertz Kall Horisont är hans tredje diktsamling och det är påfallande att hans poesi hör hemma i 1940-talets lyriktradition. Diktsamlingen rymmer flera starka dikter med övertygande metaforer och språkliga klanger med ett flerdimensionellt djup”, skriver Cecilia Persson.
NÄRINGSLÄRA. “I Happy Food försöker Niklas Ekstedt och Henrik Ennart förklara konsten i att laga mat som gör oss glada och upplyfta”. Anne Edelstam recenserar Happy food: om hur mat och lycka hänger ihop.
NYUTGIVNING. “Det slår an en sträng av vemod hos mig när jag bläddrar i de här helt autentiskt återutgivna böckerna. När jag läser om dem nu, på gamla dar, slår det mig hur långt tillbaka i tiden min barndom faktiskt ligger”, skriver Elisabeth Brännström.
EPISODROMAN. “Med en vag handling kring Friedrich Kargan, en liminal filur som varken är borgare eller revolutionär, varken praktiker eller skrivbordsteoretiker, får vi en träffande rundmålning av den mentala myllan strax innan och under första världskriget”. Jesper Nordström om Den stumme profeten.