OLIKHET. Människor är olika. Och några är särbegåvade. Mycket vore vunnet om man erkände deras existens och att de tidigt får grepp om sina förmågor, skriver Sofia Nerbrand.
TWITTER. De folkvalda som aktivt och frikostigt börjar blocka sociala mediekonton med främlingsfientlig agenda ska inte ses som fiender till tolerans och åsiktspluralism. De har tvärtom förmodligen valt den bästa strategin för att gynna det offentliga samtalet i sociala medier, skriver Mattias Svensson.
KÅSERI. “Insikten om att jag i princip är strandsatt i Rom droppar obevekligt ner i mej, i takt med att jag skakar dom sista dropparna av mej på toaletten.” Mikael Henrik Myrtin berättar om en svettig dag i Italiens huvudstad.
DEBATTKLIMATET. “Vi debatterar utifrån klickbeten och provokationer. Frågor dyker upp som dagsländor och sällan föreslås konkreta långsiktiga reformer eller breda uppgörelser utan förskjutningar om vad vi tänker på och förändrad tillit blir effekten”, skriver Nathan Hamelberg.
TEAMWORK. Vi måste strunta i det uråldriga vi-och-dom-snittet och impulserna som pockar i våra hjärnor. Istället agera tillsammans och enas i insikten om att vi står inför ett gemensamt klimathot, skriver Erik Cardelús.
KÅSERI. “Minutrarna innan jag och familjen rullade iväg från hemmet i Malmö hade jag slängt iväg en sista hälsning. Så att alla riktigt skulle förstå hur bortkopplad från verkligheten jag skulle vara de närmaste dygnen.” Stefan Bergmark funderar om inte de sociala medierna fått för stor roll i sitt och andras liv.
Ett namn kan vara en bro till ett nytt liv, likväl som en avgrund som skiljer en från sitt ursprung, skriver Anna Sanvaresa. Tidigare har vi känt henne som Anna Jörgensdotter men nu har hon ett nytt efternamn konstruerat efter sina barns förnamn.
SKILSMÄSSOTANKAR. “Varför är Boris Johnson då så kompromisslös? Hur kan han ta sådana risker? Han drömmer om fornstora dagar när London var huvudstad i ett världsomspännande imperium”, skriver Sofia Nerbrand.