Vi har förlorat förmågan att hata ondskan

Krönikor/Samhälle
Collage: C Altgård / Opulens. Bildkälla: Pixabay.com

FEGT. Att vi i vår uppkopplade och globaliserade värld låter bli att reagera resolut när demokratiaktivister i Hongkong brutalt slås ner eller när människor mördas i Jemen är djupt omoraliskt och fegt, skriver Sofia Nerbrand.

På en lång rad platser i världen pågår ett vanvettigt våld, där människor skadar andra med berått mod. Kina intar med sin storlek och starka diktatur en föga imponerande förstaplats i klassen utstuderat förtryck. Miljontals uigurer skickas till omskolningsläger i Xinjiang-provinsen. En av dem som lyckats fly, Sayragul Sauytbay, berättade i Haaretz (17/10) om vidrigheterna som fångarna utsätts för. Det är vämjelig läsning. Tortyr, medicinska försök och våldtäkter är legio.

Polisen tog ut 200 fångar, män och kvinnor, och sa till en av kvinnorna att bekänna sina synder. Hon stod framför oss och förklarade att hon hade varit en dålig person, men nu när hon lärt sig kinesiska hade hon blivit en bättre person. När hon var klar kommenderade poliserna henne att klä av sig och sedan våldtog de henne en efter en, i allas åsyn. Medan de våldtog henne kontrollerade de hur vi reagerade. Människor som vände bort huvudet, slöt ögonen eller såg chockade ut, fördes bort och vi såg dem aldrig mer. Det var hemskt. Jag kommer aldrig att glömma känslan av hjälplöshet, att inte kunna hjälpa henne. Efter att det hände var det svårt för mig att sova på natten.” vittnar Sauytbay, som beviljats asyl i Sverige.

Vidare inför Kina massövervakning av sina 1,4 miljarder medborgare och västerländskt ägda företag i landet. De ska alla styras genom ett socialt betygssystem. Sköter man sig inte, bestraffas man.

Kommunistdiktaturen hotar också omvärlden. Den svenska regeringen utsattes för regelrätta hot för att kulturministern delade ut ett pris till en kinesiskfödd svensk bokförläggare.

Men var är massprotesterna mot Kina? Fördömandena i FN? Hur ställer sig den fria världen bakom demokratiaktivisterna i Hongkong?

Afghanistan, Iran och Saudiarabien är andra länder som man ska vara glad att man inte är född i. Det är utomhusfängelser för hela befolkningar, särskilt den kvinnliga delen. I Syrien har inte bara IS terroriserat människor. Diktatorn Bashar al-Assad är en av vår tids värsta massmördare.

Det är lätt att bli avtrubbad, att inte orka ta in alla rapporter om övergrepp långt borta. Men det är ändå ingen ursäkt.

Omvärlden är flat när det kommer till utstuderat och systematiskt våld mot oskyldiga civila. Det är så outsägligt olyckligt efter alla de folkmord som ägt rum under de senaste hundra åren. Armenier, judar, civilbefolkning på Östtimor i Indonesien, röda khmerernas offer i Kambodja, tutsier, tibetaner, bosnier, kurder och yezidier är några av de grupper som mördats systematiskt.

Så kom inte och säg att det inte har hänt förut. Och våga inte fråga varför omvärlden inte hjälpte fler ut ur Syrien när kriget där ska läggas till historien.

Det är lätt att bli avtrubbad, att inte orka ta in alla rapporter om övergrepp långt borta. Men det är ändå ingen ursäkt. Vi har alla en kognitiv förmåga att ta till oss vad som händer. Berättelserna och bilderna finns bara några knapptryck bort.

Jag rekommenderar till exempel att se någon av IS propagandafilmer där de avrättar människor framför kameran. Har man någon gång sett en sådan video förstår man att morden inte bara är något abstrakt som beskrivs i statistiken över antal döda. Då begriper man att det rör sig om människor av kött och blod, med känslor, rädslor och anhöriga.

Prenumerera på Opulens nyhetsbrev gratis!

 

Att vi i vår uppkopplade och globaliserade värld låter bli att reagera resolut när demokratiaktivister i Hongkong brutalt slås ner eller när människor mördas i Jemen är djupt omoraliskt och fegt.

Vi borde bli bättre på att hata och bekämpa ondskan. Åtminstone med ord.

SOFIA NERBRAND

Sofia Nerbrand är ordförande i tankesmedjan Bertil Ohlininstitutet och skriver regelbundet för en rad tidningar genom Liberala Nyhetsbyrån. Hon har tidigare varit chefredaktör för samhällsmagasinet Neo, som hon också grundade, redaktör på Axess samt ledarskribent i Sydsvenskan och DN.

Det senaste från Krönikor

Gå till Toppen