PSYKISK OHÄLSA. Kanske är det här som vår tids medikalisering börjar bli begriplig och den eventuella framtiden riskerar att aldrig mer inspireras av fritänkande själar som William Blake. Om någon med en annorlunda blick eller på ett spektrum kommer få utrymme och inflytande på framtidens utveckling är det knappast de fattiga, utan mer sannolikt teknikmiljardärer som strävar efter makt och kapital, skriver Nette Wermeld Enström.
Han hånades av sin samtid och hans magnifika tryckplåtar med strofer som ”kör din plog över de dödas ben” såldes som skrot när han dog. Dödsboet hade inte ens råd med en gravsten. Englands feministiska och frihetliga bilddiktare William Blake (1757-1827) är vid sidan av Shakespeare en av de mest inflytelserika konstnärerna någonsin. Hade han behandlats bättre om han hade levt idag? Hade han ens överlevt?
Blake skilde sig tidigt ur mängden. Som barn såg han änglar och demoner och han växte upp till ett original som uppfann sina egna grafiska metoder. Han inspirerades av Mary Wollenstonecraft och skaldade om rättvisa mellan könen i ett framväxande London där folk tröstlöst kämpade mot fattigdom och fylleriets fasor. Blake avskydde imitationer och avbildandets konst. Han försvarade konstnärens rätt, eller snarare plikt, att förnya verkligheten till jämlikare versioner.
Blakes gudomliga syner, eller hallucinationer som vi idag skulle kalla dem, kanaliserades genom konstens alla uttryck. Idag hade han antagligen fått en psykiatrisk diagnos som ligger tiden för handen. Troligen hade han fått flera. Hans skolgång, om han hade någon, vore en mardröm som han hade klarat sig bättre förutan. Insatser från socialtjänsten och psykiatrin hade sannolikt introducerat honom i missbruk och beroende av diverse substanser. Kanske hade en dagens William Blake låsts in på en institution med särskild utskrivningsprövning?
I Vansinnets diagnoser (2013) berättar idéhistorikern och psykologen Malin Hildebrand Karlén om de psykiatriska tillståndens olika skepnader genom epokerna. Till exempel hade folk under medeltiden och långt in på upplysningen nästan uteslutande religiösa hallucinationer, som William Blake, medan hallucinationer som numera rapporteras ofta har förföljelseteman med teknologiska inslag. Om Blake hade levt idag hade han nog inte skaldat om jämlikhetens himmelska paradis, utan om artificiell intelligens och övervakningssamhällets faror. Givet att han inte tungt sederad hasade fram som en skugga i en av landstingets korridorer, vilket vore ännu troligare.
Synen på psykiatriska funktionsvariationer eller psykisk ohälsa, vilket inte är samma sak men som ofta korrelerar på grund av förtryck och sociala tvångströjor, var inte bättre förr. Det har idéhistoriker som Michel Foucault och Karin Johannisson, som undersökt vansinnets konceptualisering i olika tider och kulturella föränderlighet, visat. Idéhistoriker har även belyst hur det mänskliga psyket ofta har kategoriserats till följd av social maktutövning och i ljuset av vår tids medikalisering av alla som på ett eller annat sätt avviker från sociala normer och imperativ är det något beakta. Det finns skäl att problematisera all den medicinska och vetenskapliga utveckling som utges för att vara neutral och objektiv. I synnerhet som samhällets kontroll över människan ökar.
I antologin Diagnosens makt – om kunskap, pengar och lidande (2006) ges en vetenskapsteoretisk introduktion till de psykiatriska diagnoserna och möjliga behandlingar. Frågor som här diskuteras är bland annat vem som tjänar på ett system som ställer rena symptomdiagnoser. Och vad innebär evidensbaserad behandling om symptomens orsak är oklar? För den som har läst psykiatrikern PC Jersilds memoarer Den stökiga psykiatrin (2015) är det lätt att börja betvivla hela psykiatrins legitimitet. Om det man vet lite bör man behandla försiktigt, men inom psykiatrin tillämpas motsatt princip. Dagens psykiatriska medicin kompletteras inte ens med samtal, inte heller inom rättspsykiatrin vars patienter ofta har en lång historik av samhällets vanvård och vilka nu senast i Göteborgs-Posten den 18 november utmålades som de enda patienterna med vårdgaranti. Att ställa lidande mot lidande är illa i sig, men frågan är om det ens handlar om resurser. Vilka andra skäl kan finnas till att psykiskt sjuka inte prioriteras?
Brittiska psykologer har länge kritiserat neurologiska förklaringsmodeller som de menar sker på bekostnad av mänskliga erfarenheter, som till exempel trauman eller kulturella skillnader. Att peka på avvikelser i hjärnan, osynliga och omätbara dessutom, är förenklande, vilseledande och avhumaniserande argumenterar de. Människor som är högre upp i samhällshierarkin diagnosticeras dessutom mer sällan med vanföreställningar; men kapitalet äger inte verkligheten även om det definierar den. Enligt det brittiska psykologförbundets rapport Att förstå Psykos och Schizofreni (2014) hör omkring 10 procent av befolkningen röster någon gång i livet. Betänk detta faktum: att det saknas en klar skiljelinje mellan psykos och andra föreställningar, tankar och känslor.
Gener kodar för proteiner, inte upplevelser, och emotioner skapas i sociala sammanhang. Tyvärr rymmer agendan om framtiden varken känslor eller kultur, egentligen, om vi ska drista oss till att flirta med de döda, som Horkheimer, Adorno eller Marcuse, vars kulturkritik tycks mer relevant än någonsin. Inte ens singulariteten framstår längre som ett hot utan ett löfte och kanske är det här som medikaliseringen av människan börjar bli riktigt begriplig, i bemärkelsen logisk. De psykiatriska diagnoserna skapades kanske aldrig för vår skull. Ja det har sagts förut, men det kritiska tänkandet är knappast den stora vinnaren i Google World.
Det är väl knappast en överdrift att påstå att världen och den eventuella framtiden riskerar att aldrig mer inspireras av fritänkande själar som William Blake. Om någon med en annorlunda blick kommer att få utrymme och inflytande på framtidens utveckling är det knappast de fattiga, utan mer sannolikt teknikmiljardärer vars kreativitet främst handlar om egen strävan efter makt och kapital. I bästa fall har dessa, likt Bill Gates och Elon Musk, en paternalistisk vision där lokala befolkningar, förvisade till ghetton när sällsynta metaller prospekteras på deras mark, förses med latriner och mobiler.
När William Blake skaldade att ”konsten är livets träd och vetenskapen dödens” avfärdades han som galen, men han fick hållas och han kunde skapa underverk i sitt hela långa liv. Vem Blake vore idag är ingen gåta, vi vet vilket enda träd som systemet vattnar. Lek med tanken på profetians uppfyllelse, om du vågar.
nette.wermeld.enstrom@opulens.se
